E.P. Uggla: "Jag tänker mig Eden som ett samhälle som försöker lösa de problem som finns i dag"

Nu i januari kommer den första delen i en ny bokserie om världen efter en dödlig pandemi. I Emmelie Pettersén Ugglas Felet med Eden får vi träffa huvudkaraktären Ava som sövs ner för att kunna behandlas efter att ha insjuknat i det nya viruset. Men när hon vaknar upp får hon reda på att pandemin har tagit livet av i princip alla över tjugofem år. Ändå vaknar hon inte till en värld i ruiner.

Avas uppvaknande visar sig vara början på ett nytt liv och en annan värld som byggts upp av ett fåtal överlevare. Hon vaknar i något som kallas Eden. Läsaren får följa med på en intensiv resa där den ena dagen aldrig är den andra lik.

— En viktig fråga i boken är hur Eden har kunnat skapas medan Ava låg nedsövd. Dessutom är det tydligt för Ava att något är skrämmande fel med Eden, säger Emmelie Pettersén Uggla.

Emmelie är utbildad jurist och har arbetat med både social- och migrationsrätt. Det skönlitterära skrivandet har funnits med sedan hon var liten. När hon gick i fjärde klass skrev hon sin första längre fiktiva berättelse, om en hund som fick rabies. Men en framtid som författare var aldrig något hon tänkte sig. Det var först efter avslutade studier, några års arbete och en mindre livskris som hon hoppade på en kvällskurs i skrivande.

2017 debuterade hon med den dystopiska romanen Första hösten: Blå gryning. Tre år senare kom uppföljaren Första hösten: Röd skymning. Under samma år, 2020, var hon huvudmanusförfattare till den omtyckta podcasten Mytologier på Spotify samtidigt som hon skrev på den nya boken Felet med Eden. En berättelse om ett dödligt virus som påminner om vår samtid.

Det är svårt att inte tänka på coronapandemin när man läser boken. Hur har effekterna av corona påverkat berättelsen?

– Jag fick idén till Eden precis i början av 2020 när vi inte riktigt visste vart pandemin var på väg. Kunde det här viruset kullkasta samhällen? Var det dags att flytta ut i skogen? Jag minns att jag satt på toa och beställde ansiktsmasker till familjen samtidigt som de första rapporterna kom in om att barn inte blev allvarligt sjuka. Det var där hela idén föddes om en sjukdom där bara de riktigt unga överlevde.

Under pandemin har Emmelie  jobbat halvtid med hälso- och sjukvårdsjuridik och krisberedskap på Socialstyrelsen. Distansjobbet har underlättat för familjeliv, jobb och författarskapet men samtidigt varit tärande då hon inte kunnat träffa sina föräldrar och syskon.

— Den här julen blev första gången vi alla sågs på två år. Ändå ska vi vara tacksamma – ingen av oss har blivit allvarligt sjuk och alla har kunnat vaccinera sig.

Eden är ett hårt prestationssamhälle där man ser ner på svagheter. Hur kommer det sig att du var intresserad av att skildra och skriva om det?

– Jag tänker mig Eden som ett samhälle som försöker lösa problemen som finns i dag. Inom FBI hade man till exempel under en period problemet att i stort sett alla agenter var kopior av varandra – vita män i en viss ålder med en viss bakgrund. Inte jättebra om man ska vara undercover. Rekryterarna var nog inga rasistiska kvinnohatare, de fungerade bara som människor gör mest – vi dras till människor som påminner om oss själva. Det är också lätt att behandla vänner och bekanta bättre än andra vilket i sig kan leda till vänskapskorruption. Det blir så klart extra problematiskt om en viss grupp i samhället sitter på all makt.

Ett sätt att lösa det här är att skapa en så kallad meritokrati. Ett samhälle där du inte gynnas av din bakgrund eller av dina kontakter utan av vad du faktiskt presterar. I grunden är det ju faktiskt en rätt tilltalande tanke. Men alla samhällssystem har sina problem och en lösning är sällan enkel. Så i Eden djupdök jag i de problem en ganska extrem meritokrati kan skapa.

I Eden finns en stor ek och flera korridorer som leder in till olika sovrum. Varifrån får du inspirationen till miljöbeskrivningarna?

– Antagligen har jag påverkats undermedvetet av olika bilder jag har sett genom åren. Tydligen finns det till och med en plats i Storbritannien som kallas The Eden Project med gigantiska bubblor som påminner väldigt mycket om kupolen i Eden. Jag hade inte en susning men måste så klart åka dit och titta på det. Jag tror ju att allt det här är idéer som poppar upp i mitt huvud när jag är ute och går. Själva namnet Eden härstammar så klart från Bibelns ”Edens lustgård” där paradiset sägs ha funnit.

Vad är det som fascinerar dig med dystopier och mytologier?

En riktigt bra dystopi tar sitt avstamp i hur samhället ser ut just nu och gör ett mörkt försök att förutsäga framtiden. Hur kan de fel vi gör idag leda till något värre i morgon? Det är en både fascinerande och nervkittlande tanke. För mig är den helt oemotståndlig. Lite som en lös tand. Det gör ont att vicka på den men jag kan inte låta bli.

Felet med Eden är en roman för unga vuxna. Vad läste du i den åldern?

– Jag läser nog fler böcker för unga vuxna nu än vad jag gjorde när jag faktiskt var tjugo. Kanske fanns det inte en lika tydlig marknad för unga vuxna då som nu? Jag blev ivägslängd på ett konfirmationsläger när jag var femton och min mamma lämnade av böcker till mig när hon kom på besök. Men det var ju från hennes hyllor och jag slukade glatt allt från John Grisham till Stephen King och en mängd historiska romaner som Shogun och Påven Johanna.

Hur har skrivprocessen sett ut?

– Mina första böcker tog flera år att skriva. Kanske inte för att färdigställa själva grunden till manuset men redigeringen tog evigheter. Nu några år in som författare har jag väldigt tydliga skrivrutiner och skriver klart på några månader. Jag inleder dagen med vad jag kallar en synopsis-promenad med musik. Jag funderar på bokens dramaturgi och problem jag har stött på. Sedan skriver jag fram till lunch. Just när det gäller Felet med Eden hade jag dessutom lyxen att skicka sidor allt eftersom till min förläggare Maja Lindqvist. Hon är ett fantastiskt bra bollplank.

Uppföljaren till Felet med Eden är redan klar. Kan du avslöja något om den?

– Fallet från Eden tar vid exakt där Felet med Eden slutar. Läsaren får följa med till helt nya platser i Eden och  kanske mest spännande, vi får äntligen veta vad som finns utanför.

E.P. Uggla listar några favoritböcker för unga vuxna:

Idag är några av mina favoritböcker för unga vuxna:

Grim av Sara Bergmark Elfgren

Hungerspelen av Suzanne Collins

En tid för mirakel av Karen Thompson

Rött uppror av Pierce Brown.

Novellsamlingen och ljudboken Mörk framtid av Boel Bermann, Erik Odeldahl och Markus Sköld.