Överlevnad
1.Det har varit en börda. Men nu orkar jag inte längre med tyngden från den filten, och tystnaden från den lilla flickan som kvävs under den. Numera är jag en vuxen kvinna, med en egen liten flicka och pojke. Jag har sett saker, jag har varit rädd, jag har blivit ärrad, och jag har överlevt. Jag har använt mina sånger och min röst för att inspirera andra och befria mitt vuxna jag.
Rösten
2.När jag sjöng med viskande röst gjorde det mig lugnare. Jag upptäckte en fridfull, mjuk, ljus plats därinne i rösten – en vibrerande ton som skänkte efterlängtad tröst. Min visksång var min hemliga vaggvisa för mig själv.
Känslan
3. Jag märkte hur min röst kunde få andra människor att känna något positivt inombords, något magiskt och transformerande. Alltså förtjänade jag inte bara att vara vid liv, jag var också värdefull. För här fanns något av värde som jag kunde tillföra andra – just den känslan. Det var den känslan jag skulle viga hela mitt liv åt. Den gav mig en anledning att existera.
All I Want For Christmas Is You
4. Jag ville sjunga den på ett sätt som skulle förmedla glädjen till alla människor och kapsla in den för alltid. Ja, jag siktade på klassisk julglädje. Jag tror samtidigt att jag också någonstans inom mig visste att det var för sent att ge min bror och syster frid i sinnet, och min mamma hennes underbara liv, men att jag kanske kunde ge världen en julklassiker istället.
Eftertanke
5. Allt var mörkt utom stjärnorna som blinkade därute, på andra sidan av de stora fönstren mot den blåsvarta himlen och den varma bärnstensfärgade glöden från brasan. Jag unnade mig ett ljuvligt, stilla, privat ögonblick med mig själv. Jag tog in precis allt. Jag har funnit frid. Jag är hel.
Ögonblicken
6. Livet handlar om ögonblicken vi skapar och minns. Mitt minne är en helgad plats, en av de få sidor som helt och hållet tillhör mig själv. Den här självbiografin är en samling av de ögonblick som betyder något, de ögonblick som mest korrekt berättar vem jag är, enligt mig själv.