Skrivskola med Åsa Hellberg – bästa tipsen för att börja skriva

Åsa Hellberg debuterade 2009 med den självbiografiska historien Casanovas kvinna och har sedan dess gått i täten för den explosion av feelgood-romaner som vi har sett under de senaste åren. Hennes bästsäljande serie om Sonja är mycket populära bland läsarna, och nu är hon aktuell med den avslutande delen i den underhållande trilogin om ett lyxhotell i London: Nya tider på Flanagans.

Du har varit författare i flera år, vad är den viktigaste lärdomen du har gjort?
– Om mig själv, att jag är mycket mer strukturerad än vad jag visste. Om jobbet, att det är långt mycket roligare än jag någonsin kunnat tro. Författare är roliga, kloka och empatiska människor att umgås med!

Vad är ett nybörjarmisstag som många gör?
– Det är svårt för mig att avgöra, och det beror säkert på hur långt i processen man har kommit och är förmodligen individuellt. Men många tycks tro att man behöver inspiration för att skriva en bok, och jag vill med bestämdhet hävda att det är transpiration som är enda vägen till ett komplett manus.

Vad ska man tänka på när man startar ett skrivprojekt?
– Att det kommer att ta tid och att man förmodligen behöver prioritera bort saker man ägnat sig åt tidigare.

Hur håller man uppe motivationen och fortsätter skriva?
– I mitt fall är min enda motivation att jag till sist vill läsa vad jag har skrivit. Jag tänker inte på läsare, förlag, deadlines eller något annat än min egen genomläsning när jag skriver. Det här är enda gången jag är helt ensam med mitt manus. Det är en underbar känsla.

– Jag undviker i möjligaste mån att redigera under tiden jag skriver första utkastet, och i genomläsningen efteråt har jag glömt massor, vilket är superkul och ger en kick inför att börja redigera. I nästa skede kommer ju förlaget in i bilden och ska ha åsikter. Då är friden över och manuset inte längre bara mitt.

Vilka mål är bra att sätta upp för sig själv?
– För mig handlar hela processen om mål. Jag har trattat ned det till hur mycket jag måste skriva varje dag för att nå min deadline. Det blir lite för övermäktigt att tänka hel bok. Jag slutar tvärt skriva att när dagsmålet är uppnått, även om jag skulle kunna jobba längre. Det kan ta allt från en timma till sex att nå mitt mål.

– Till exempel som nu när jag skriver 1500 ord, fem dagar i veckan, fram till nästa deadline, vilket är sista september. Under en skrivresa i slutet av juli kommer jag att öka lite och skriva 2000 per dag, fördelat på 1500, 300 och 200 och bad däremellan. Allt är uträknat och ja, jag kanske är ett litet freak. Men man ska göra det som det blir en bok av, och för mig är detta det rep jag drar mig framåt med, ett litet steg i taget. Totalt tar det ungefär tolv veckor att skriva ett grovmanus med den takten.

Hur besegrar man skrivkramp?
– Jag har aldrig det, så jag vet inte. Jag förmodar att jag skulle skriva ändå. Det är så jag jobbar redan nu. Händerna mot tangenterna utlöser något som jag fortfarande bara kan beteckna som att jag har hjärnan i fingertopparna. Det händer något utan att jag behöver fundera.

I vilket läge ska man redigera?
– Om man frågar mig, så lite som möjligt under tiden man skriver första utkastet. Men då pratar vi handlingsdriven underhållning. Hur en mer litterär författare gör vet jag inte. Men själv tror jag att man håller tempo och röd tråd levande om man bara driver på framåt. Man ska ändå redigera massor efteråt.

Hur lägger du själv upp ditt skrivande? Skriver du en synopsis först? Vet du vart berättelsen kommer att landa?
– Nej, jag vet ingenting innan jag börjar. Möjligtvis har jag sett en karaktär framför mig och så börjar jag där. En kvinna på en för stor motorcykel, en operasångerska som bugar inför publiken, tre kvinnor i London, en man på ett hotellrum. Alla mina böcker startar där jag ser min karaktär och sedan är det bara att lita på det där magiska med fingertopparna mot tangenterna. Jag hittar både konflikter och bikaraktärer på vägen. Slutet också. Men om man lägger in en präktig konflikt i första kapitlet kan det ju vara bra om den löses i det sista.

Vad är hemligheten bakom din höga produktionstakt?
– För att svara enkelt: jag var ungefär 50 när jag debuterade. Jag har haft jobb som har varit mentalt tunga, jag har suttit i bilköer och oroat mig för att inte hinna hämta mitt barn som jag alltid varit ensam ansvarig för. Jag har jobbat övertid, tagit med jobb hem, varit fattig, ensam och kämpat kämpat och kämpat för att vårt liv skulle gå ihop.

– Nu sitter jag hemma, trygg, vid mitt skrivbord och FANTISERAR hela dagarna. Skillnaden mellan då och nu stavas tacksamhet, och jag skulle kunna skriva hur mycket som helst i pur glädje bara över att få göra det här på heltid. Just i år släpper jag bara en roman, men jag börjar få lust att trappa upp takten lite igen. Vi får väl se vad som händer framöver.