Vinnaren av Årets Röst 2021: ”Unga kvinnor har inte tillåtits vara flera saker samtidigt”

Grattis till vinsten! Hur känns det?

– Jätteroligt! Jag är verkligen privilegierad som får använda min röst på så stora plattformar. Det är inte alltid enkelt att vara en röst som ung kvinnlig journalist, men priset är ett kvitto på att den hörs och betyder något. Det är fint!

Motiveringen till Årets Selma, kategori Årets Röst 2021, lyder:

Med ett rikt röstomfång som rymmer både dur och moll har hon hittat ett unikt tilltal.
Hon räds inte att varva djup och yta – aldrig antingen eller, alltid både och. Under hennes ledarskap har ett av Sveriges mest välkända varumärken tagit ett stort kliv upp på relevansstegen och blivit en viktig informationskälla för den kunskapstörstande yngre generationen. Med en klartänkt, underhållande och angelägen retorik använder hon sina plattformar för att förändra normer, krossa fördomar och inspirera unga kvinnor till att drömma stort. Till en feministisk virtuos med full tonträff.

Du har prisats för ditt tilltal och uppmärksammats för din förmåga att göra rolig och viktig journalistik för unga. Hur hittade du din röst?

– Jag tror att många har den här rösten, men att det inte funnits en arena där de fått möjlighet att uttrycka den. Unga kvinnor har inte tillåtits att vara flera saker. Det har inte funnits den platsen i offentligheten – man har istället uppmärksammats för det ena eller andra. Men genom Veckorevyn har jag fått vara komplex och tänka de här tankarna högt.

Vad är det som driver dig i ditt arbete?

– Jag drivs av att få vara nära min målgrupp och att göra journalistik som unga kvinnor verkar vilja ha. Det är där jag har hittat min motivation och tonträff. Samhället tenderar att skratta åt och att avfärda tonårstjejer, deras kultur är på flera sätt det fulaste vi har, fastän det är tydligt att de är trendsättare. Jag tror att vuxenvärlden måste ta deras intressen på allvar. Man pratar gärna om att man vill nå gruppen unga tjejer, men när det väl gäller så upplever jag att man inte riktigt orkar. 

Vilken kvinnlig författare att betytt särskilt mycket för dig?

– Sara Stridsberg! När jag läste Drömfakulteten som 16-åring blev det ett feministiskt uppvaknande. Den gjorde väldigt starkt intryck på mig och jag har faktiskt inte vågat läsa om den sedan dess – jag är lite rädd att magin ska försvinna. En annan författare som har betytt mycket är Tove Folkesson och kanske särskilt hennes roman Kalmars jägarinnor. Hon skildrade unga tjejers känsloliv på ett sätt som jag kände igen mig i – och jag är glad att hon nått framgångar och fått uppmärksamhet på kultursidorna för det temat.

Du skriver ju framför allt för den yngre generationen. Vad hade du själv velat att någon skrev när du var 15 år?

– Jag hade nog önskat att det fanns en seriös journalistisk aktör som följde pressetiska regler och hade en journalistik ton, men som samtidigt skrev om frågor som var viktiga för mig och mina kompisar. Det vill säga allt från band till de appar vi använde. Sedan kan man ju fråga sig varför metoo dröjde så länge och att man till exempel inte skrev om övergrepp i skolan tidigare. Man pratade inte heller om psykisk ohälsa på samma sätt då, och jag hade gärna velat att man hade skrivit om det på ett sätt som hade gjort att många nog känt sig mindre ensamma då.  

Vad ser du fram emot att läsa i år?

– Hundparken av Sofi Oksanen!