Caroline Säfstrand: ”Jag vill visa att livet går att förändra”

Vad är Klubben för lyckliga slut?
– Det är en skrivkurs som drivs av skrivterapeuten Sam. De tre, och senare fyra, ganska olika kvinnorna som söker sig till kursen befinner sig alla vid ett vägskäl i livet. De träffas i klubben en gång i veckan och med pennan som verktyg är det tänkt att de ska forma sina egna lyckliga slut.

Liksom dina tidigare böcker utspelar sig Klubben för lyckliga slut i Skåne, hur viktig är miljön för berättelsen?
– Miljön är otroligt viktig. För mig mejslar den ut historien och karaktärerna. Att det blir just Skåne är för att jag bor i Helsingborg och känner platserna väl. Dessutom passar de mina berättelser eftersom de ofta har inslag av både idyll och dramatik.

Du har skrivit flera romaner tidigare. Blir lanseringen mindre nervös med tiden?
– Jag är MYCKET mer nervös nu. Med tiden blir förväntningarna från förlag och läsare högre och mina egna krav på mig själv större. Första böckerna skrevs dessutom som en lustfylld ”hobby”, nu är bokskrivandet en del av mitt yrke – ett drömyrke som jag aldrig vill släppa!

Hur har du utvecklats som författare sedan din debut?
– Oj, jag har faktiskt aldrig läst mina böcker i färdigt format – men borde nog göra det. Men jag antar att jag utvecklats språkligt och dramaturgiskt. Jag har definitivt hittat min ton, men också lärt mig att bli lite mjukare med åren.

Vilka ingredienser krävs för en riktigt bra feelgoodroman?
– Nummer ett är ett bra slut. Det behöver inte vara skimrande rosa men det måste kännas varmt och hoppfullt. Själv tycker jag om när slutet blir en nystart. Relationer som verkligen känns är viktigt. Oavsett om det är kärleks-, familje- eller vänskapsrelationer. I feelgood är ju relationen oftast motorn i berättelsen. Miljön är också viktig för att skapa stämning, det finns en anledning till att många böcker i genren utspelar sig i vacker kustmiljö, på landsbygden, i mysiga pensionat, caféer osv.

Hur ser din skrivprocess ut – vad har du för rutiner?
– Jag skriver helst tidigt på dagen. Ju tidigare, desto bättre. Jag vill gärna ha ordning och reda där jag sitter och minst en kopp kaffe. Ett skrivtips brukar vara att skriva lite varje dag, och det är enormt viktigt för mig. Det är då man hör karaktärerna, känner vart historien är på väg och får till sin egen ton i skrivandet.

Missa inte! Feelgood med sorgkant – läsning full av hjärta och smärta

Man blir väldigt sugen på att själv vara med i en skrivcirkel, har du några tips där? Finns ”Klubben för lyckliga slut” på riktigt?
– Haha, nej, ”Klubben för lyckliga slut” finns inte. Men det finns en del kurser ledda av skrivterapeuter. Jag bollade en del idéer med en skrivterapeut under arbetets gång. Och man kan starta en egen studiecirkel om man är ett gäng som vill skriva och prata om livet!

Du är väldigt bra på karaktärsbeskrivningar, har du verkliga personer som inspirerar dig?
– Skrivprocessen för mig handlar mycket om att verkligen lära känna romanfigurerna. Jag snappar upp berättelser om intressanta levnadsöden, plockar detaljer från livet, filmer med mera som blandas ihop och bygger en fiktiv romanfigur som får liv i mitt huvud. Det är nog den märkligaste – och roligaste – processen i skrivandet!

Dina böcker kallas feelgood men är också ganska sorgliga. Hur sorglig får en feelgood vara?
– De kan vara sorgliga om det finns ett löfte om ett bra, hoppfullt slut. Jag vill genom mina böcker peppa, boosta, visa att livet går att förändra, att det mörka kan bli ljust och att det aldrig är försent att göra om och göra rätt. Jag går ner på djupet för att få mina romanfigurer att växa, utvecklas och kännas trovärdiga.