Sofi Oksanen sätter ljuset på surrogatmödraskap i ny roman

Ett girigt Helsingfors och ett korrumperat Ukraina. Två kvinnor, Olenka och Darja, bär på livsöden som är sammanflätade av kärlek, lojalitet och svikna förtroenden. Deras historier är också en berättelse om maktkamp – mellan inflytelserika familjer och mellan könen, där striden står om kontrollen över den kvinnliga kroppen, och om barn som kan säljas över gränserna. Det är en starkt fängslande berättelse om en kvinna som förföljs av minnena av hennes förlorade barn, och som fortfarande jagas av de mäktiga som hon utmanat.

Sofi Oksanen slog igenom stort 2003 med Stalins kossor som belyser ätstörningar, skam över sitt ursprung och livet under det kommunistiska Estland. Idag syns hon ofta i stora debatter i Finland, och har blivit prisad för sin aktivism för homosexuellas rättigheter i de baltiska staterna och Ryssland. Hon har kommit till att bli en av sitt lands absolut största och mest hyllade författare.

Lyfter Ukrainas liberala surrogatindustri

 I Hundparken tar Oksanen än en gång läsaren till den moderna historians Östeuropa- präglat av korruption och en industri som länge förmörkats. I början av februari 2021 kommer romanen äntligen ut på svenska.

Vart fick du inspiration till Hundparken?

– När jag skrev min förra bok Norma skrev jag en del om handel med hår och då visade det sig att ukrainskt hår är det som är högst värderat på hela marknaden. Så jag läste på om Ukraina från det här perspektivet och stötte då på deras ovanligt liberala lagstiftning kring fertilitetsbehandlingar och hela industrin chockade mig. Det var konstigt att se hur ett europeiskt land kunde vara så oreglerat. Till exempel finns det ingen åldersgräns för vem som kan genomgå behandling och du kan välja könet på barnet själv, vilket inte är fallet i de flesta länder där det är lagligt.

Författaren berättar om de många kvinnor som råkar väldigt illa ut på grund av de fria lagarna. Ju mer författaren läste på om det här ämnet, desto mer upprörd blev hon.

 När bestämde du dig för att skriva en bok om det här ämnet?

 – När jag hade skrivit klart Norma kunde jag fortfarande inte släppa vad jag hade läst om ämnet. Då fick jag en förfrågan från en teater om att göra en mindre pjäs, med riktlinjerna att det på något sätt skulle handla om moderna Europa och att det skulle vara två kvinnliga huvudkaraktärer. Och då tänkte jag; ”varför inte skriva om det här?”. Jag kom på en av bokens karaktärer, Darja, och när pjäsen var slut fortsatte jag att skriva.

Hur kom du på karaktärerna och storyn till boken?

– Jag hade en bild I huvudet av två kvinnor sittandes i en park. Jag visste inte mycket om dem men bilden hade etsat sig fast. Jag ville att deras relation och bakgrund skulle reflektera de många problem som Ukraina har ställts inför under de senaste åren. Jag hade också länge letat efter en hemvändar-historia som har blivit en stor litteraturgenre, men de handlar nästan alltid om män som kommer hem ifrån andra världskriget. Jag ville fokusera på 90-talets Europa och utifrån ett baltiskt och östeuropeiskt perspektiv. Det är inte lika populärt inom litteraturen så jag ville ha en karaktär med den bakgrunden.

Hundparken utspelar sig både i Finland och Ukraina och vi får möta karaktärer med olika etniska bakgrunder. De olika kulturerna innebär en hel del språkliga skillnader, och det beskriver Oksanen som en av de största utmaningarna.

– Den största utmaningen var språket. Dessutom skiljer sig bemötandet av människor i Ukraina från hur det är i Finland. I Ukraina använder de mycket patronymikoner, vilket vi inte gör i Finland. Jag behövde också bestämma om jag skulle använda det ukrainska eller ryska namnet på vissa platser. De här utmaningarna ska inte alls synas för läsaren, vilket kan vara väldigt svårt.

Vad vill du att läsaren ska ta med sig efter att ha läst Hundparken?

– Alla läsare är olika, med olika intressen. Jag vill lämna tolkningen till individen. Vissa vill lära sig mer om korruption, vissa om Ukrainas historia och vissa vill bara läsa för underhållningens skull. Någonting jag har lärt mig över åren är att det är omöjligt att säga vem som är den mest intressanta karaktären till exempel. För någon läsare kan en karaktärs motiv vara supertydligt, medan någon annan inte kan relatera till karaktären överhuvudtaget. Läsaren skapar berättelsen.

 Livematlagning, läxhjälp och boktips – helt digitalt

Våren 2020 var författarens kalender fullspäckad av bokturnéer och litteraturfestivaler. Men så slog pandemin till och det var nästan över en natt som allt ställdes in. Men Oksanen tänkte inte låta det stoppa henne från att ha kontakt med sina läsare och fans världen över, och startade bland annat ett livesänt matlagningsprogram som hon kallade ”Corona Kitchen Live”.

Hur bestämde du dig för att starta dina livestreams med matlagning och boktips?

– Jag ville kompensera för alla inställda evenemang. Jag hade ju redan allt inplanerat, så jag kände att jag lika gärna kunde göra något! Idén med Corona Kitchen Live kom när folk började köpa massa saker som de vanligtvis inte köper och bunkrade upp med mat som har lång hållbarhet. Dessutom började människor som inte brukar laga mat hemma göra det, så jag tänkte att jag kunde dela med mig av lite enkla recept. Och såklart kombinera det med boktips.

Du har berättat att du lärt dig mycket av dina matlagningskunskaper från din mamma som är från Estland, hur kommer det sig?

– Precis som de allra flesta äldre estniska kvinnor har min mamma lärt sig mycket om att bevara mat och hur man kan vara kreativ med de ingredienser man har hemma. Idag ska man ju inte springa till affären och handla så fort man behöver något så jag tänkte att jag kunde bidra med lite nya idéer. Till exempel är kondenserad mjölk perfekt för bakning, men det används mest i östeuropeiska länder. Men nu har många som testat det sagt att de älskar det!

Oksanen har inte bara varit generös med sina matlagningskunskaper, hon har också hjälpt finska ungdomar som haft undervisningen på distans med deras skolarbete.

– Jag ville främst underlätta för deras föräldrar och i alla fall hjälpa till med de litterära delarna av det. Det kan vara en stor utmaning att både jobba hemifrån och dessutom hjälpa sina barn med deras läxor. Det var superkul och något jag vill fortsätta med i framtiden.

Har du någon bok du ser fram emot att läsa i vår?

– Under julen läste jag Stina Jacksons Ödesmark som jag gillade väldigt mycket. Det är en otroligt bra kriminalroman, jag tror till och med att läsare som vanligtvis inte gillar den genren skulle tycka om den här. Så just nu ser jag fram emot hennes nästa bok!