Conny Palmkvist: "Man vet inte hur man kommer agera i en situation förrän man hamnar i den"

Conny Palmkvists författarskap har blivit otroligt hyllat och tilldelats många priser och stipendier och när man läser Sundets röda nejlikor är det inte svårt att förstå varför. Historien är gripande, men det är också det starka och målande språket som totalt fångar läsaren.

Boken berättar om en grupp danska män- en journalist, en polis, en polisassistent och en bokbindare som bestämde sig för att starta en motståndsrörelse, Helsingörs syklubb, och tillsammans med svenska säkerhetspoliser riskerade de sina egna liv för att rädda tusentals andra.

Hur uppkom den så kallade ”syklubben” egentligen?

– De här männen var inte ett gammalt kompisgäng. De hade sina arbetsplatser i en slags cirkel där de befann sig nära varandra, just när det började hetta till.

Conny berättar att det inte endast var ideologiska skäl till de danska männens hjälteinsatser, de var även förbannade. Tyskarna hade ockuperat Danmark men ända fram till hösten 1943 var det, som det kallades, en fredsockupation. Tyskarna hade inte så mycket soldater i landet och samarbetade med den danska regeringen. Regeringen försökte undvika bråk med de tyska soldaterna, men för befolkningen byggdes det upp ett hat och en motståndskänsla. Det var ur frustrationen mot sin egen regering och ett intensivt hat mot tyskarna som Helsingörs syklubb bildades. Namnet uppkom för att de behövde dölja vad de gjorde, så de fick det att framstå som deras fruars syklubb.

Hur väcktes intresset för just den här händelsen?

– Jag var bara runt elva, tolv år när jag började skriva om Raoul Wallenberg. Jag vet inte riktigt varför, det var väl någon typ av identifikationsprocess. Så intresset har hängt med länge. Men intresset för just det här ämnet uppkom när jag träffade min vän Merete som berättade om att hennes pappa hade blivit skjuten i magen av Gestapo.

Meretes pappa hette Thormod Larsen, och det är med honom som historien om syklubben tar sin början. Thormods omfattande anteckningar är en stor anledning till att berättelsen har bevarats.

En av de andra huvudpersonerna är syklubbens skeppare Erling Kjaer, som fick smeknamnet den röda nejlikan. Trots sin extrema sjösjuka åkte han med stort mod över sundet i en liten motorbåt hundratals gånger. Vi får även möta ett Sverige som tar emot flyktingar med öppna armar. Första gången Kjær kom iland i Sverige möttes han av svenska soldater. Men istället för att bli arresterad fördes han till den hemliga säkerhetstjänsten, som då delade lokal med stadens råttgiftsförråd, och där startade samarbetet för att hjälpa de i nöd.

Männen lyckades rädda nästan 1500 människor. Genom sitt agerande fick nejlikorna en otroligt stor inverkan på många människor. Inte bara på de flyktingar som de hjälpte över Öresund, utan även på deras barn och generationer efter det. De hjälpte familjer att återförenas, och de som fortfarande lever minns männen ännu idag. En av de är Benni Korzen, vars starka historia man får följa i boken, och som Conny har kontakt med nästan varje vecka.

Historien om syklubben spred sig över hela världen, och har fungerat som en slags solskenshistoria från en annars så fruktansvärd tid. Under uppbyggnaden av världens största förintelsemuseum, The United States Holocaust Memorial Museum i Washington D.C., begärdes båten in.

– De som byggde museet tyckte att det var bland det värsta de varit med om, för det var som ett nattsvart hål av en ond död av alla människor som hade befunnit sig i koncentrationsläger. Men när de fick in båten ställde de den vid dörren, och på det sättet var den det första de såg när de kom på morgonen och det sista de såg när de gick hem på kvällen. Båten blev som ett ljus i det mörkret de arbetade i.

Finns det någon extra viktig mening bakom den här historien?

– Beröringspunkter med aktuella händelser tycker jag att man ska vara försiktig med att göra. Det viktiga är själva ställningstagandet; Man gör någonting, eller så gör man ingenting. Det var inte självklart att det var de här människorna som skulle göra någonting. Om man hade tittat på hela den danska befolkningen innan kriget och försökt avgöra vilka som skulle involvera sig i de här flykterna hade man aldrig gissat på de här fyra. Det är en intressant historia om motstånd.

Så vad är svaret på frågan om varför någon riskerar livet för okända människor? Jo, för att situationen kräver det. Helsingörs syklubb och de svenska säkerhetspoliserna agerade i en tid då medmänsklighet och anständighet sattes på prov, varför det var just de är svårt att veta.

– En grupp människor står framför ett hus som brinner, när de ser att en person är kvar. Fyra personer springer in, men när man frågar dem varför de gjorde det kommer de inte att ha något svar. Precis som att de som inte gjorde någonting inte kommer att ha ett svar.

Conny letade i arkiv, läste personliga dagböcker och gjorde runt 50 intervjuer i både Danmark och Sverige under nästan fem års tid för att få fram boken och han beskriver vissa delar av researcharbetet som väldigt tungt och påfrestande.

– När det gäller det här ämnet måste man vara försiktig, det måste vara sanningsenligt. När alla bitarna inte fanns till en sammanhållen berättelse måste man gräva fram mycket och det tar sin tid. Det kan vara krävande och långdraget när det är så lång tid man håller på med det, men man får fortsätta ändå.

Trots det intensiva arbetet har han inte tagit lutat sig tillbaka. Nästa stora projekt kommer att handla om Jane Horney, den svenska spionen som försvann en månad innan andra världskrigets slut.

– Det blir en stor, tjock bok precis som denna- om inte ännu tjockare.