Patrik Lundberg: ”När vi flyttade hemifrån orkade min mamma inte mer”

Du blev sjukskriven fo?r utmattningsdepression. Paulas och mina va?nner fick reda pa? det, men de enda som egentligen ho?rde av sig var Sanels fo?ra?ldrar som du hja?lpte na?r de anla?nde till Sverige. De ringde och fra?gade hur de kunde avlasta dig.
Du tackade artigt men besta?mt nej.
Du var hemma och utbra?nd, samtidigt som du tog hand om morfar.
Ur Fjärilsvägen av Patrik Lundberg.

Patrik Lundbergs roman Fjärilsvägen är en berättelse om hans mamma och det svenska klassamhället. Om en uppväxt full av värme och kärlek, men också ett liv som blev allt tuffare.
– Efter att min mamma dog i början av 2018 funderade jag mycket på hennes liv och om det fanns någon koppling mellan hennes öde och hur samhället har utvecklats. Det var det jag ville undersöka litterärt, säger Patrik.

Birgitta Lundberg dog 67 år gammal, utmattad i både kropp och själ. 2019, drygt ett år efter sin mammas död, skrev Patrik en essä där han ställde frågan: Vem dödade min mor?
I somras sändes författarens sommarprat som också det handlar om hans mamma, hennes liv och hennes död. Sommarpratet hyllades av lyssnare, och nu möter Fjärilsvägen samma hyllningskör.
– Jag har jobbat hårt för det här, både med boken och med sommarpratet. Jag är glad att läsare och lyssnare uppskattar verken.

Från välfärdens Sverige till 90-talskrisen

Fjärilsvägen är skriven i andra person där Patrik pratar direkt till sin mamma. Han har jobbat mycket med formen, skrivit om och skrivit om igen för att det ska bli så bra som möjligt.
– Jag testade mig fram och försökte med olika perspektiv och landade i andra person eftersom det kändes som att jag kom nära karaktärerna i boken.

Birgitta Lundberg föddes i rekordårens och folkhemmens Sverige. Hon kunde gå åtta år i skolan, ett år i husmoderskola och direkt efter examen få ett kontorsjobb. Under en dansbandsafton utanför Kristianstad träffar hon Nils-Gunnar. De gifter sig, köper en villa i Sölvesborg och adopterar två barn från Sydkorea. Det är välfärdens Sverige. Men när 1990-talets finanskris gör intåg, samtidigt som Nils-Gunnar vill skilja sig, blir Birgittas liv svårare. För att mappa ut sin mammas liv har Patrik gått igenom mängder med sparade dokument och fotografier och pratat med människor som fanns i hennes närhet.
– Jag lärde känna en annan sida av min mor. Det var värdefullt, både för mig personligen och för bokprojektet, säger han och fortsätter:

– Det svåra för mig är inte att skriva en roman om min mamma, det svåra är att gå omkring varje dag och sakna henne.

Missa inte! 6 drabbande uppväxtskildringar

Vid flera tillfällen under Patriks uppväxt är hans mamma sjukskriven för stress. När båda barnen flyttar hemifrån drabbas hon av en utmattningsdepression som hon sedan aldrig återhämtar sig från.
– Det var precis som att hon hade hållit näsan över vattenytan i alla år så att vi skulle få ta studenten och flyga ut ur boet. Sen orkade hon inte riktigt mer.

Hur skulle du beskriva din mamma?
– Hon hade mycket humor. Hon var salt och rolig. Omtänksam. Precis som för många andra kvinnor utövade hon mycket känslomässigt arbete: att se till att alla i rummet har det bra, ringa det där extra samtalet till den där släktingen och vara projektledare i alla relationer. Hon var också en händig person som kunde praktiskt arbete. Hon var handlingskraftig och såg till att saker blev gjorda.

Tufft för unga lågutbildade kvinnor

I samtalen med sin syster upptäckte Patrik något som förvånade honom – Birgitta hade pratat om framtiden med sin dotter på ett sätt som hon inte hade gjort med sin son.
– Utan att jag visste det hade mamma förberett min syster på ett liv i det här manssamhället vi lever i. Hon var noga med att påpeka att min syster aldrig ska göra sig ekonomiskt beroende av en man. Alltså att inte gå i samma fällor som hon själv gjorde. Jag fick inte höra samma saker, hon förstod väl att det skulle vara enklare för en kille.

Parallellt med berättelsen om sin mamma målar Patrik upp en bild av det svenska klassamhället – en värld där lågutbildade kvinnor ofta drar nitlotten. Författaren ser både likheter och skillnader mellan hans mammas generation och dagens unga kvinnor.
– När min mamma var ung gick det att få fast jobb efter åtta år i folkskolan. Det fanns ett starkt socialt skyddsnät. Yngre kvinnor i arbetarklassen idag har mycket svårare att få trygghet i livet. Statistiken visar att de i allt högre grad lider av psykisk ohälsa. Dessutom har de ekonomiska klyftorna ökat. Jag tror att det är ännu svårare att vara en ung kvinna från arbetarklassen idag.

Vad kommer det leda till tror du?
– Det kommer finnas grupper som samhället inte riktigt fångar upp. Och både den fysiska och psykiska ohälsan kommer att öka. Vi ser idag att livslängden mellan de finare och fattigare delarna av Stockholm kan skilja med 18 år. Det är helt galet.

Patrik hoppas att romanen ska beröra. Fler tolkningar och känslor än så vill han inte lägga på läsaren. Alla ska få göra sin egen läsning.

Vad tror du att din mamma hade tyckt om boken, om hon fortfarande hade levt?
– Det är omöjligt att svara på. Men jag antar att hon när hon var yngre inte kunde ana att någon skulle skriva en bok om henne.