Kevinfallet – familjens egna ord om den stora rättsskandalen

Arvika, 1998. Det är en varm sommarkväll i augusti och söndagen innan skolorna ska börja när den fyraårige Kevin hittas död på en lastpall en bit ut i vattnet i Kyrkviken. Först tror man att det rör sig om en drunkningsolycka, men när den rättsmedicinska undersökningen visar att han har strypts till döds inleds en mordutredning som snart kommer att leda till ytterligare en tragedi.

Utredningen ska snart rikta in sig på det så kallade barnspåret och bröderna Christian och Robin, då sju och fem år gamla, misstänks för att ha mördat sin vän. Nyheten blir till kvällstidningsstoff och skapar rubriker över hela världen. Under hösten 1998 pressas barnen i över 30 förhör där de får ledande frågor, och när polisen i november hävdar att de fått ett erkännande avslutas utredningen. Trots att det inte finns några bevis är bröderna skäligen misstänka för mordet – och det ska dröja nästan 20 år innan fallet granskas ordentligt.

SVT-dokumentären förändrar deras liv

Det är journalisten Dan Josefssons prisbelönta SVT-dokumentär ”Fallet Kevin” som förändrar allt. Programmet som avslöjar brister i förundersökningen och bland annat kritiserar de långa förhören med barnen får ett enormt genomslag. En flodvåg av positivt gensvar når familjen efter att dokumentärserien sänts i tv och i media talar man om bröderna som rentvådda. Granskningen leder till att mordfallet tas upp på nytt och under våren 2018 står det klart att de nu vuxna bröderna Christian Karlsson och Robin Dahlén frias från misstankar och avskrivs helt från utredningen.

– Mitt liv började den dagen vi blev frikända. Innan hade jag inga förväntningar på tillvaron, det var som jag hade handklovar på mig själv, jag vågade inte göra det jag egentligen ville. Men det här beskedet gav hopp om framtiden, säger Robin Dahlén i ett samtal om den nya boken, Berättelsen om Kevinfallet – familjens egna ord om den stora rättsskandalen, med förlaget.

Under årens lopp har familjen fått en rad förfrågningar av media, men de har alltid tackat nej till att medverka. De har inte litat på journalister och tänkt att det bästa är att försöka lägga allt bakom sig. Med när Dan Josefsson kontaktar dem är det annorlunda för när han får tag i brödernas pappa Weine är det med frågan: ”Var det verkligen dina söner som gjorde det här?” Familjen är trots det skeptiska till att medverka, men lillebror Robin pushar för att de i alla fall ska åka och träffa den där journalisten.

– Jag är väldigt tacksam för att Robin tjatade och övertalade oss. Annars hade det kanske inte blivit en dokumentär och då hade inte vi suttit här idag, säger Christian.

Nu berättar familjen sin historia

Drygt tre år efter att bröderna oskyldigförklarades och livet vände kommer nu Berättelsen om Kevinfallet – familjens egna ord om den stora rättsskandalen. Författaren Andreas Slätt har skrivit boken tillsammans med familjen Karlsson-Dahlén – och för första gången får vi ta del av deras egna ord om den tragedi och skandal som på olika sätt kom att förändra deras liv i grunden. Författaren har träffat familjen för möten och samtal i över tre års tid, och ibland har de haft daglig kontakt. Det är sju röster som får komma till tals i den här berättelsen. Förutom Christian och Robin, deras pappa Weine, styvmamma Eva och mamma Annika så medverkar också Kevins föräldrar.

– Vi ville göra boken för att få ut den berättelse som inte kom med i dokumentären. Det här är en personlig skildring där hela familjen har fått komma till tals. Vi får många frågor om hur det har varit och det är skönt att det nu finns en sammanfattning, något att hänvisa till. Och personligen tycker jag att det har varit skönt att få prata av sig, säger Robin.

– Genom att läsa boken har jag fått en annan förståelse för hur mina föräldrar upplevde saker och hur de kämpade. Hur orkade de egentligen? Det har varit intressant att läsa, man lär sig fortfarande saker om sin familj, berättar Christian.

Boken skildrar en klaustrofobisk tillvaro

Den nya boken berättar bland annat om den fasansfulla tid som följer efter att bröderna pekas ut som skyldiga. För i november 1998 tar de sociala myndigheterna sig an bröderna utifrån antagandet att de har att göra med de första barnen i Sverige som dödat ett annat barn. När den sociala utredningen börjar bor familjen kvar på barn- och ungdomspsykiatriska kliniken i Karlstad, och där görs det både psykiska och fysiska tester på bröderna som ofta frågar när de ska få komma hem igen. Föräldrarna upplever inte att det får någon insyn i vad som pågår eller hur planen för dem ser ut. Bristen på kontroll är tärande, och de känner sig rädda för att göra fel.

Det går så långt att det görs försök att familjehemsplacera bröderna och livet rämnar för föräldrarna.  Ska de förlora sina barn? De kämpar dessutom med sina tvivel. Weine tror inte att hans söner är skyldiga, men vågar inte uttrycka det eftersom han då är säker på att han kommer att mista dem. Att se barnen som skyldiga var en förutsättning för att behålla dem, berättar han i boken.

En uppväxt präglad av tystnad

Brödernas liv och uppväxt kom sedan att präglas av en tystnad. För familjen bestämde sig tidigt för att inte tala om det förflutna: de pratade knappt med varandra om vad som hänt och aldrig med utomstående. Föräldrarna önskade sina barn ett så normalt liv som möjligt och då var det bäst om ingen kände till vad de var anklagade för. Ändå kände de under alla år en tydlig visshet inom sig: de var oskyldiga.

Nu kommer alltså boken om hur de, en helt vanlig familj i Arvika, hamnade mitt i en av vår tids stora rättsskandaler. Berättelsen om Kevinfallet är en upprörande skildring av ett svenskt justitiemord, men framförallt en stark berättelse om en familj som trots det fasansfulla de varit med om stått enande för att sedan mot alla odds komma ut på andra sidan.