Jakob Wegelius: ”Det säger mycket om en människa hur hon behandlar djur”

Det fanns en tid, för inte alltför länge sen, då världen fortfarande var väldigt stor och okänd. Då det inte räckte med ett vältankat kreditkort för att kunna resa vartsomhelst på jorden inom två dygn utan där namn på avlägsna hamnar var spännande och ouppnåeliga.

Och under den tiden utspelar sig de sagolika äventyrsböckerna om apan Sally Jones. Det började med den bildbaserade Legenden om Sally Jones, som följdes av den 600 sidor långa Mördarens apa. Båda tilldelades Augustpriset i barn- och ungdomsklassen. Nu kommer äntligen en ny berättelse sedd ur Sally Jones egna ögon, och nedtecknade på hennes egen skrivmaskin: Den falska rosen. Mörkare än tidigare böcker, men med ljusa stråk av kärlek, trofasthet och hopp.

– Det är inget jag tänkt ut eller så men Den falska rosen har blivit mörkare än Mördarens apa. Det har med berättelsen att göra, de öden som presenteras berättar Jakob Wegelius själv när vi träffar honom en kort tid innan hans extremt noggrant genomarbetade bok trycks

Utspelar sig i Portugal och Skottland

Den falska rosen utspelar sig till största delen i ett skitigt Glasgow i Skottland, någon gång i början av 19w0-talet I centrum står fartyget Hudson Queens gåtfulla historia. Sökandet efter sanningen leder skutans besättning – maskinisten Sally Jones och skepparen Henry Koskela – till Glasgows undre värld. Där tar deras resa en ödesdiger vändning. För Sally Jones står till slut själva livet på spel. Det är en mörk värld full av gangsters, våld och maffiakrig i skitiga hamnkvarter där ett liv inte är mycket värt. Inte en apas, inte heller en människas.

Att handlingen ligger långt tillbaka i tiden i Wegelius böcker har två anledningar. Den ena är att han ville lägga handlingen i en tid då världen fortfarande var väldigt stor och mer okänd.

– Världen har krympt dramatiskt nu när vi kan resa vart som helst med flyg. Skriver man äventyrshistorier är det ett handikapp, säger han.

Det andra skälet har mer med hans egen entusiasm att göra.

– Eftersom jag också illustrerar så tycker jag helt enkelt att det är roligare. Det blir väldigt mycket båtar och fordon i mina böcker – och allt var mycket snyggare förr. Jämför att teckna en Buick från 1932 med en Mitsubishi Outlander… Det förstår du nog vad som är roligare att teckna.

Ångslup. Barkass. Storsegel, mesansegel, akterkapp. Det mysiga sjappet, upplyst av en enkel fotogenlampa. Sally Jones värld är en värld kantad av sjöfartstermer och med känslor som får spela fritt och ta plats. Med telefonen i handen för att kunna googla varje okänt ord får läsaren inblick i en försvunnen tid då smuggelgods främst bestod av sprit och vapen och de onda verkligen var onda. Men också en tid då det alltid fanns en grundläggande tro på mänsklig godhet och ofta en längtan efter något bättre och ljusare under mycket av det som till en början ser mörkt ut. Allt nertecknat på Sally Jones skrivmaskin, av henne själv.

– Det är väldigt roligt att skriva utifrån Sally Jones eget perspektiv. Hon är en bra utsiktspunkt eftersom hon både passar och inte passar in i alla sammanhang. Hon är ett djur och det säger mycket om en människa hur denne behandlar djur. Sally Jones är som ett lackmuspapper – de hon möter visar sitt rätta jag.

Faktum är att det räcker med karaktärernas reaktioner på Sally Jones för att i huvuddrag beskriva vilka de är. Den som behandlar henne illa är ond – medan den som först verkar ond men som behandlar djuren väl i grunden visar sig vara god.

– Det var en lyckträff att ”låta” Sally Jones själv skriva sin berättelse. Och det är väldigt roligt att skriva genom hennes röst.

Att det blev så var egentligen en slump. Den som kan sin Wegelius vet att i den första boken Legenden om Sally Jones så ser läsaren det hela utifrån – men också att Sally lär sig läsa och skriva på skrivmaskin. Något han senare fångade upp som en möjlighet för henne att berätta egen historia för läsarna.

– Min berättelse får börja med idéer som surrar i huvudet som fragment. Och så plötsligt hakar de i varandra och blir en längre berättelse. Då börjar jag spåna kring de delar som finns och bygga ut. Ser språng i berättelsen och låter saker haka i varandra.

Reser mycket själv

Han beskriver sin arbetsprocess som ”pussel-läggning” kantad av mycket omfattande research om de miljöer han beskriver.

– Jag har passat på att göra research när jag rest själv. Vi var i Indien flera månader, där skrev jag delar av Mördarens apa och nu den här gången har jag varit Glasgow… Men det är en stad som inte är sig lik. Den bombades under kriget så inte mycket är kvar.

Researchen har inte desto mindre varit extremt noggrann, till största delen gjort via nätet.

– Det finns många som dokumenterat, lagt upp fotografimaterial, intervjuat de som var med på den tiden… Nätet är verkligen en riktig guldgruva.

Han har även låtit sin engelska översättare som är skotte läsa manuset noggrant för att stämma av.

Förutom länderna och karaktärerna han så noggrant beskriver är det alltså sjöfarten som dominerar Jakob Wegelius böcker, något som är en passion också i livet. Han har aldrig varit sjöman men ändå mycket till sjöss, under många år på olika fartyg både i England, Sverige och Portugal där Sally Jones och Henry Koskela skapar sin trygga hemmahamn i böckerna.

– Jag kom seglade till Portugal med flottans skolfartyg när jag var 16. Det var en överväldigande upplevelse att komma seglande över Biscayabukten och ge sig in i den här staden… Då blev Lissabon i mitt huvud alla äventyrs hemstad och det är därför staden spelar stor roll i mina böcker.

Kan bara skriva sina egna berättelser

Det som gör Jakob Wegelius böcker så unika är den perfekta kombinationen av text och bild – även om de senaste böckerna till största delen är textbaserade. Själv betraktar han sig ändå som tecknare i första hand – inte författare.

– Som tecknare känner jag mig professionell – ber någon mig göra en illustration och vill ha min stil så fixar jag det. Däremot som skribent har jag inte alls samma professionella självförtroende. Jag kan teckna på uppdrag – men jag kan bara skriva mina egna berättelser.

Berättelser som vindlar sig fram genom mörka gränder och krabba sjöar, mellan hopp och förtvivlan, spänning och lugn. Läsaren är som hypnotiserad, och upplevelsen fångar människor från en mängd olika delar av världen och i alla tänkbara åldrar. Själv tycker Jakob Wegelius att han fortfarande gör det som han brann för redan som barn.

– Jag läste väldigt mycket serier som barn. Medan jag läste blev jag jättesugen på att skriva själv och rita – och det har jag fortsatt med. I princip håller jag på med samma sak nu som när jag var fem, det är en obruten linje.