Kajjan Andersson: ”Jag vill se barnböcker om kroppsacceptans”

Med bilder och texter gör frilansjournalisten och opinionsbildaren Kajjan Andersson ett bestående avtryck i samhällsdebatten. På hennes Instagram diskuteras kropp och jämställdhet och Kajjan har på kort tid blivit en av de starkaste rösterna inom kroppsaktivismen. Att läsa tillsammans med barnen Alfred, 6 år, och Betty, 4 år, har varit en självklarhet.

Hur läser du med dina barn?
— Vi har alltid läst mycket med barnen, dels för att vi vet om att det är väldigt viktigt men också för att vi tycker att det är roligt med böcker själva. När jag jobbade på kulturredaktion fick jag en hel del böcker därifrån och annars har vi alltid varit flitiga besökare på bibliotek. Hur vi har läst har däremot sett rätt olika ut och har framför allt formats efter hur barnens kvällsrutiner varit. Oftast har det varit gemensam godnattsaga med båda barnen, men idag sover de i olika rum och då har vi fått dela upp det lite. Alfred har dessutom börjat läsa själv och går hellre och hämtar böcker dagtid, medan Betty fortfarande efterfrågar läsning vid nattning. Själv föredrar jag nog dagtidsläsningen, i en mysig fåtölj på biblioteket eller i soffan hemma. Då behöver inte varannan mening upptas av en vuxens gäspningar.

— Det har även varit olika vem av oss vuxna som efterfrågats vid läsning. Min man är expert på att göra olika röster, dialekter och ljudeffekter medan jag är kass på det. Jag har däremot en bra berättarröst och kan fånga in stämningar som spänning, upprymdhet och nervositet. Ja men du hör, vi är nördiga med det här.

Varför läser ni?
— Vi älskar böcker. Att ha en bokhylla full med fantastiska berättelser och illustrationer är en oslagbar känsla. Och vi märker hur positivt det påverkar barnen med läsning och berättelser att kunna referera till. Ordförråd är jätteviktigt och det blir markant större om barnet får vara med och läsa böcker, men något man kanske inte pratar om lika ofta är hur barnböcker bygger om ett referensbibliotek för barnet. Händelser, känslor, situationer som barnet kanske inte upplevt självt får det möjlighet att sätta sig in i och liksom ”prova på” när det kommer från en berättelse. Det är superviktigt när det kommer till att utveckla empati, solidaritet och självständighet – ett sätt att få dem att reflektera över både sig själv och sin omgivning.

Vilken relation hade du själv till böcker och läsning när du var liten?
— Jag är uppvuxen i en akademikerfamilj där framför allt min pappa och min storebror var bokslukare av rang. Vi pratar konstant läsande och titlar som lästes ut på en dag. Däremot kan jag inte komma ihåg att jag blev läst för i samma utsträckning… Hemma hos mig handlade det nog mer om att bli uppmuntrad att läsa själv så tidigt som möjligt. Jag minns tydligt hur lyxigt jag tyckte det var att på sommarloven säga nej till timmar i solen för att få ligga i mitt svala rum och sträckläsa. Jag blev också pushad att börja läsa på engelska rätt tidigt. Den första Harry Potter-boken fick jag till exempel direkt när den gavs ut (och innan den hade slagit igenom i Sverige) och läste den på engelska – då var jag 13 år.

Hade du någon favoritbok?
— Åh, jag hade många… Jostein Gaarders Spelkortsmysteriet var en helt fantastisk läsupplevelse till exempel. Den satte alla mina sinnen på spänn så till den grad att jag fortfarande minns hur hudkrämen jag hade på armarna när jag läste luktade. Jag älskade också Maria Gripe och många liknande författare som byggde sitt skrivande på både mystik och filosofi. Sedan har jag alltid gillat fantasy och läste både Bilbo och Sagan om Ringen-triologin väldigt tidigt.

Vad tycker du om att läsa idag?
— Det här är en svår fråga för mig. Jag läste på universitet i så många år och då var det obligatorisk kurslitteratur som gällde och inte mycket annat hanns med. Efter det började jag jobba på kulturredaktion och då försökte jag hänga med och läsa böckerna som jag behövde ha koll på – snackisarna vid varje utgivning liksom. Sedan började jag recensera böcker och då var det nog mer jobb än läsglädje. Och när jag har jobbat som opinionsbildare så har det varit böcker för fortbildning inom de ämnen jag skriver om. Så det här med att känna efter vad jag vill läsa och läsa just det är något jag fortfarande håller på och lär mig! En ny upptäckt är dock att jag gillar att läsa spänningsromaner. Det är en sådan genrer som jag har skjutit ifrån mig hela livet, säkert för att jag haft så många ”måsten” när det kommer till läsning. Men det är ju helt ljuvligt att totalt gå in i en berättelse där författaren gjort sitt yttersta för att hålla din näsa tryckt mot sidorna från början till slut!

Vilka ämnen och frågor saknar du i barnböcker?
— Väldigt många dessvärre. Jag kommer ihåg när det blev en snackis då det började komma allt fler normkritiska barnböcker, men sedan har jag känt att det där har stannat av lite. Ja, nu har vi böcker om att pojkar kan vara prinsessor och att flickor kan döda drakar – men sedan då? Jag vill se barnböcker som tar upp kroppsacceptans, antirasism, klass- och funkisfrågor. Jag vill se en bredare representation bland karaktärerna och jag vill se tematik som helt går ut på att ge barn verktyg i viktiga frågor – som att man får tycka om sig själv även om man är tjock. Vi har mycket kvar att jobba med där.

Läs också: 10 gånger kända personer gömmer sig i barnböcker

Du har tidigare skrivit och pratat mycket om kroppspositivism, hur kan man få in det kroppspositiva tänket i böckerna man läser med sina barn?
— Precis som jag skrev i min krönika så handlar det om att göra rätt urval och att sedan komplettera läsningen med samtal för att fylla i luckorna. Se över representationen i böckerna ni har hemma och lägg till det som behövs. Men det kan det även handla om att läsa böcker och förklara för barnet varför du inte gillar det som skrivs, prata om det som känns fel i berättelsen: Varför ska Alfons inte leka med tjejer? Varför blir han retad för det? Att tjejer bara kan leka två och två – det vet ju vi att det inte stämmer, eller hur? Och visst kan han leka med Milla även om hon är tjejig av sig?

— Om vi läser äldre böcker så är jag extra medveten när jag läser. Förekommer ett ord jag inte tycker är lämpligt, eller skriver författaren normativt på något ställe så kanske jag helt enkelt byter ut ordet eller hoppar över stycket. Det får man också göra!

Vilken påverkan kan böcker ha på barns kroppsliga integritet och självkänsla?
— Enorm. Vi vuxna får kunskap och inspiration från en massa olika källor som vi också kan förhålla oss källkritiskt till. Barn har inte samma utbud. Barnböcker är en oerhört viktig källa för dem och böcker är fortfarande ett medie som vi sätter mycket tillit till. Att kunna ha en bok som stärker en hemma, i sin bokhylla, och kunna återvända till den när helst man vill kan vara en räddning på många sätt.

Din son Alfred har autism, är det annorlunda att läsa med honom? På vilket sätt?
— Det är både annorlunda och inte alls! Han har samma läsglädje som andra barn, men han kan vara mer tydligt intresserad av olika teman. Vi har till exempel alla böcker om Babblarna hemma. Och när det är böcker som är pedagogiskt utformade för att, som i det här fallet, motivera utveckling av talet så märks det väldigt snabbt på vilket sätt böcker kan göra nytta. Vi har läst väldigt mycket med Alfred både för att utveckla språket men också för att hjälpa honom att lära sig hur man kan agera i olika situationer – något som många autister kan tycka är svårt – och det har varit helt avgörande för honom. Väldigt länge kommunicerade han genom att recitera hela böcker utantill, och han kunde också ta olika händelser och använda dem i återberättande för att beskriva situationer i verkliga livet.

— Att vi har läst mycket med honom visade sig också när han för ett år sedan helt plötsligt började läsa med mig under en kvällssaga. Han har lärt sig läsa helt själv och det genom att följa med i böckerna och bekanta sig med bokstäverna och orden. Otroligt när man tänker på det!

Vad har ni lärt er av att läsa tillsammans?
— Barn är så direkta i sin respons så de berättar ju vad de börjar tänka på när man läser något. Vilka frågor som dyker upp och vilka böcker som blir favoriter säger väldigt mycket om barnet på ett sätt som man kanske inte hade sett annars. Så jag tycker definitivt att man lär känna sitt barn bättre när man läser tillsammans – det är en väldigt fin och nära stund man delar.

Ett annat ämne du skriver mycket om är feminism. Är det något du har med dig även när du och dina barn väljer vilka böcker ni ska läsa?
— Grejen med feminism är att har du väl börjat upptäcka strukturer så kan du liksom inte välja att inte se dem igen. Det feminismen har lärt mig är en del av mig och återspeglas i allt jag gör. Så självklart är det med mig även när vi väljer böcker! Med det sagt är jag ingen genusgeneral som förbjuder allt som inte är perfekt i alla avseenden – det behöver inte vara perfekt för att det ska vara givande att läsa. Många samtal och frågor har kommit till just när vi läst böcker som jag tycker kanske fallerar på en hel del feministiska punkter. Så länge man tar det där ansvaret och följer upp och faktiskt samtalar om det man läst så är det bara att köra.

Hur tycker du att man kan läsa barnböcker som saknar ett jämställdhetsperspektiv?
— Dels, som jag sa tidigare, kan man hoppa över ord eller stycken man läser, samt att man kan samtala om ämnen efteråt. Det jag har märkt är svårare är illustrationer. De fäster i barnen på ett annat sätt. Därför brukar jag försöka bläddra igenom böcker innan vi läser dem för att se så att det inte bara är flickor med getingmidjor och tyllklänningar och pojkar med typ svärd och biceps. Men som sagt – jag har all möjlig skit hemma i bokhyllan. Skönheten och Odjuret är ju en total jämställdhetskatastrof, men den har jag i iaf tre olika versioner, helt enkelt för att det är nostalgi för mig. Vill barnen läsa den så gör vi det men då berättar jag att det är en gammal bok och att en hel del av det som står inte stämmer överens med hur vi vet att man får vara. Det mesta går att lösa så länge man inte ser lässtunden som isolerad till själva läsningen, utan att den även inkluderar att svara på barnets funderingar och att lyfta frågeställningar själv.