Philip Teir: "Den här gången ville jag skriva nära inpå huden"

Philip Teir bor i Helsingfors med sin familj, bestående av sambo och två barn. Han skriver regelbundet för Dagens Nyheter och han är konstnärlig ledare för litteraturfestivalen Helsinki Lit. Jungfrustigen är hans tredje roman efter de två tidigare: Så här upphör världen och Vinterkriget. En äktenskapsroman.

I Jungfrustigen får vi bekanta oss med Richard. Han är bosatt i Helsingfors och jobbar som författare och journalist. Är gift och har två barn. Han är inte olycklig men det verkar vara något som fattas. På en förlagsfest träffar han Paula. Det är kärlek vid första ögonkast.

– Detta är en kärlekshistoria om Richard och Paula. Boken handlar delvis om den här mannens resonerande kring hur han ska göra i den här situationen, men också om tiden när de sedan blir tillsammans. Om vad som händer när två personer ska leva tillsammans. Hur allt förändras när det finns barn med i bilden och när man skaffar sig en ny familj, berättar Philip.

Huvudkaraktären Richard har ganska många likheter med författaren. De jobbar båda som journalister och skriver. Dessutom har Philip, precis som huvudkaraktären Richard, gått igenom en skilsmässa. Han berättar att det var ett medvetet val att skriva om något som låg honom nära.

– Jag gick in i det här skrivandet utan att skydda mig själv. Normalt sett har jag redan funderat ut en fiktiv karaktär, men den här gången ville jag skriva nära inpå huden. Men sedan började boken leva sitt eget liv och Richard och Paula är nu romanfigurer för mig.

Philip berättar att han genom att skriva ”nära sig själv” hoppas kunna nå ut till läsarna.

– Som människa är man inte så endimensionell som en romanfigur. Jag tänkte att om jag skrev om känslor som jag själv kunde bottna i så kunde jag kanske nå ut med mer mångfacetterade känslor.

Jungfrustigen handlar om man som lämnar sin fru för en ny kvinna. De skapar sig en ny tillvaro och ett varannan vecka-liv, och de möter både svårigheter och lyckliga stunder.  I romaner som berör det här temat får vi ofta läsa om kvinnan som blir lämnad. Men den här boken är skriven utifrån mannens perspektiv, han som lämnar.

– Lena Anderssons romaner Egenmäktigt förfarande och Utan eget ansvar betydde mycket för mig. Det blev väldigt mycket debatt kring de här böckerna, om vem som egentligen var den värsta personen, kvinnan eller mannen? Man kunde ha många olika åsikter om det. Ungefär samtidigt som de kom ut så gick jag igenom något liknande. Jag skrev inte Jungfrustigen som ett svar på hennes romaner, men de fanns ändå i bakhuvudet under processen. Att det skulle vara intressant att få läsa om hur det var för männen och hur de tolkade situationen.

Philip berättar att han hoppas att män som är i liknande situationer ska hitta den här boken.

– När jag skrev den tänkte jag inte egentligen på vem jag skrev för, men det har slagit mig att de här diskussionerna som förs i boken kanske borde föras oftare av män. Frågor om skuld och livsval.

Philips tidigare romankaraktärer har ofta varit kvinnor. Att det är Richard som är huvudpersonen i denna berättelse är något nytt men också ett väldigt medvetet val.

– Jag har varit väldigt bekväm med att skriva om kvinnliga karaktärer. Människor är människor och man kan kalla sina romankaraktärer vad som helst för i slutändan tänker vi ändå ganska lika. Jag har nästan undvikit att skriva om män i min ålder hittills för att det så lätt skulle börja handla om mig då. Men den här gången beslutade jag mig för att gå så nära som möjligt.