Saara Turunen: ”Den feministiska debatten har kommit längre i Sverige”

Den finska författaren, regissören och manusförfattaren Saara Turunen är nu aktuell med den svenska utgivningen av boken Sidopersonen. Den skildrar ett år i en debutförfattares liv. Turunen är dessutom en av deltagarna på Årets Selma. Vi har pratat mer med henne om boken.

Läs mer om Årets Selma.

Berätta lite om din bok Sidopersonen.

– Berättaren i boken är en kvinna som finner sig i en ny livssituation. Ungdomsåren då man hänger ute med kompisar är förbi. De flesta runt omkring henne har skaffat familj. Samhället verkar vara uppbyggt för att ha åtminstone en partner men gärna även barn. Hon funderar också mycket på den litterära världen och framförallt kvinnans position i den. Både i samhället och i litteraturen känner hon sig ofta som en sidoperson.

Vad fick boken för mottagande i Finland när kom ut 2018?

– Boken fick ett ganska aggressivt mottagande. Det var en hel del manliga kritiker och författare som kände ett behov av att kommentera den. Först blev jag irriterad men sen insåg jag vad detta visar på. Att dessa ämnen fortfarande är så svåra att diskutera visar att vi faktiskt måste diskutera dem. Dessutom tror jag att ju fler som diskuterar min bok, desto större spridning kommer den få. Jag är säker på att i Sverige har den feministiska diskussionen kommit bra mycket längre. Jag ser fram emot publikationen i Sverige på så sätt.

Vad vill du förmedla med den här boken?

– Vad det innebär att vara en kvinnlig artist på 2000-talet. Om man kan respektera och uppskatta sin val, trots att det enda man har är en madrass på golvet och bara en uppsättning köksporslin. Jag vill synliggöra olikheter och orättvisor som ofta stannar i det fördolda.

Hur gick processen när du skrev den här boken?

– Jag skrev boken till största del i hemlighet, även för mig själv. 2015 kom min första bok ut. Den litterära världen var helt ny för mig då. Så när jag kom hem från skumma marknadsföringsevent började jag skriva ner sakerna som hände mig. Det tog ett tag innan jag erkände för mig själv att det faktiskt var en bok jag skrev.

Hur mycket av boken är hämtat från ditt eget liv?

– Allt egentligen. Samtidigt som detta inte är en berättelse om mig själv. Men det är en berättelse om sånt som jag dagligen får hantera och möta; kön, ensamhet, olikheter och konst. Jag söker ofta inspiration där jag kan hitta den, nära mig själv. Jag vill inte ersätta vardagen, som folk kan identifiera sig med, med något avlägset.

Hur skulle du beskriva huvudkaraktären?

– Jag har fått höra från andra att hon är väldigt irriterande och självisk. Det är mycket möjligt att det är så men samtidigt så frågar jag mig själv: Kallas inte alla kvinnliga karaktärer det, ifall deras liv inte kretsar kring män och bebisar? Jag är osäker. Men något jag är säker på är att vi alla nån gång är både irriterande och själviska. Man jag skulle vilja säga att huvudpersonen är medveten om sina brister och försöker ha en objektiv syn på sitt liv.

Du är en av deltagarna på Årets Selma, hur känns det?

– Jag ser fram emot det och är väldigt glad att jag får vara en del av det. Jag hoppas träffa massa intressanta människor och få lyssna på givande samtal. Jag är säker på att det kommer vara väldigt roligt att delta.