Sofia Lundberg: ”Vi borde lyssna mer på de äldre”

När relationsromanen Den röda adressboken kom ut för några år sedan blev den snabbt en läsfavorit runt om i världen. Sofia Lundberg, som har en bakgrund som pedagog och journalist, säger att hon alltid vetat att hon skulle bli författare.

– Böcker var som diamanter kan man säga, jag drogs till dem. Satt och smygläste i bokhandeln, blev stammis på biblioteket. Men eftersom jag växte upp i en familj som inte läste så mycket, och inte kände någon annan som skrev, hade jag svårt att tro på mig själv.

I jobbet som journalist skrev hon mycket om dagarna, men det var först efter en skilsmässa, när hon plötsligt hade ensamma kvällar och gott om tid, som hon började skriva skönlitterärt.

– Jag skrev sagor till min son först, ritade och hittade på. Sedan en ungdomsbok och en roman som blev refuserade. När jag skrev Den röda adressboken hade jag gett upp hoppet om att den skulle bli en bok. Men då var jag faktiskt författare, trots att ingen annan visste om det. Jag kunde helt enkelt inte sluta sitta och skriva om kvällarna.

Hon skickade ändå in det där manuset och 2015 kom debuten där vi får följa 96-åriga Doris liv utifrån en adressbok. Boken har översatts till 34 språk, och nu är Sofia Lundberg aktuell med sin tredje roman.

Hur fick du idén till Och eken står där än?

– Jag blev, som många andra, väldigt tagen av alla berättelser som kom upp till ytan under metoo. Nästan alla, som det verkade, gick och bar på någonting som skavde. Jag funderade på hur det påverkar kvinnor i det dagliga livet. Det blev så mycket fokus på männen i media och på vad de hade gjort. Och på ilska. Men kvinnorna då, de som försöker leva vidare med ärren, hur går det för dem? I min bok ville jag skildra två kvinnor som på olika sätt brottas med sitt förflutna och det som de har varit med om. Eken, under vilken de möts, fick bli en metafor för det förflutna. Den står där, år efter år, växer sig starkare och vackrare. Det går inte att fly det förflutna, men det kanske går att lära sig att leva med det. Jag vill väldigt gärna att mina karaktärer ska få läka och må bra.

Du skriver mycket om relationer och möten som påverkar oss under livet och i dina böcker har du även skildrat två äldre damer. Varför vill du skriva om det?

– Jag är intresserad av psykologi och filosofi. Människans psyke är väldigt känsligt. Vi fungerar utåt sett, trots jobbiga erfarenheter, men det kan finnas små ”hack i systemet” som påverkar oss varje dag. Rädslor, skuld och skam ställer till det. När det gäller tanterna, som finns alla mina böcker, så har det en mer personlig koppling. Min gammelmoster Doris betydde väldigt mycket för mig, vi var bästa vänner kan man säga, men vi fick tyvärr inte så många år ihop. Jag saknar henne väldigt mycket, hon var klok och snäll och väldigt duktig på att berätta sagor. Jag värdesätter visdomen som äldre människor bär inom sig. Vi borde lyssna mer på de äldre.

Berätta om din skrivprocess!  

– Jag skriver först ett utkast av lust, utan att tänka för mycket. Där lär jag känna karaktärerna och får en inblick i deras liv och allt det som händer. Jag skissar upp en möjlig struktur men försöker att inte låsa mig för mycket. Det utkastet får ingen annan läsa, och när det är klart skriver jag ut alla sidorna och börjar om. Då tänker jag lite mer. Jag strukturerar och är noggrann med hur jag bygger mina karaktärer. Dessutom vet jag vad som händer i slutet, och kan bygga broar till bokens början. Det utkastet får min vän Carl läsa, och om han tycker att det är bra, låter jag min agent och förläggare läsa. Sedan börjar redigeringen. Jag tycker mycket om den processen och samarbetet med förläggare och redaktör.

Vilka böcker och författare har inspirerat dig?

– Jag är en ständigt läsande person, det finns inget bättre än att få läsa en riktigt bra bok! De första författarna som verkligen fångade mig var Selma Lagerlöf, Martha Sandwall-Bergström och Louisa May Alcott. I Unga kvinnor av den sistnämnda hade Jo en dröm om att få skriva, och det var verkligen inspirerande. Samtida författare som jag uppskattar, och läser allt av, är Paul Auster, Don DeLillo, Joyce Carol Oats, Donna Tartt och Ian McEwan. Däremellan har jag haft perioder då jag läst klassiker, jag tycker exempelvis mycket om Oscar Wilde och Victor Hugo.

3 böcker du ser fram emot att läsa i vinter: 

– Jag längtar väldigt mycket efter min vän Stina Jacksons Ödesmark. Jag har bestämt mig för att läsa om Vilhelm Mobergs Utvandrarna, och så hoppas jag att det dyker upp någon ny favorit som jag inte är beredd på.