Mikaela Bley: ”Mitt största intresse är att läsa förundersökningar”

Det var en fascination för brott och ondska som drev Mikaela Bley till att säga upp sig från jobbet som inköpare på TV4 och satsa helhjärtat på skrivandet. Sedan debuten 2015 har hon blivit ett namn att räkna med och en lysande stjärna på Sveriges deckarhimmel.

— Jag älskar att läsa deckare själv. Och jag är fascinerad av brott. Mitt största intresse är att läsa förundersökningar, säger hon.

Flickorna utan namn utspelar sig på en internatskola utanför Nyköping. Här lämnas 17-åriga Linn då efter år av kaos är tänkt att hon äntligen ska få ordning på sitt liv. Men när en av flickorna försvinner inser Linn att hon befinner sig i fara. Samtidigt hittas först en, sedan två unga kvinnor döda i de sörmländska skogarna.

— Det är spännande med en sådan sluten miljö.

Missa inte! Gillade du de här deckarna? Här är böckerna du ska läsa härnäst

Relationen mellan Linn och hennes mamma är komplicerad, och familj är ett av de teman som Mikaela Bley gärna utforskar i sina böcker.

— I familjer kan det vara en tunn linje mellan hat och kärlek. Dessutom är det relaterbart. Alla har en familj, oavsett om man vill eller inte.

— Jag föredrar att skriva om vad som händer innan ett brott snarare än att grotta ner mig i detaljerna kring brottet. Jag skriver ofta om ganska vanliga människor, personer som drivs till att göra något så fruktansvärt att man måste förstå varför.

”Det värsta som kunde hända var att jag misslyckades”

Tanken på att börja skriva tog form första gången när Mikaela i sitt jobb köpte in en serie om kvinnor som mördar.

— Jag blev väldigt fascinerad av ämnet och läste allt som fanns att läsa om kvinnliga gärningsmän. Dessutom har jag alltid haft många historier i huvudet och jag har klippt och klistrat ihop egna böcker sedan jag var barn.

Läs mer: Emilie Flygare Carlén — Sveriges första deckardrottning

Fascinationen för ondska hade alltid funnits där, men serien om kvinnliga gärningsmän satte igång något. Ellen Tamm och hennes historia formades och Mikaela gick en skrivkurs för att komma igång. När hon märkte att folk runt omkring henne ville höra mer bestämde hon sig för att satsa och ta skrivandet på allvar. Hon sa upp sig från sitt fasta jobb på TV4 för att skriva på heltid.

Var det läskigt att ta det beslutet?
— Det var läskigare att inte ta det beslutet. Jag var mer rädd för att vara 50 och inte ha vågat chansa. Det värsta som kunde hända var att jag misslyckades.

Hon började googla på förlag och hur de jobbar på samma sätt som folk söker på sjukdomar. Och tre månader efter att hon skickat in manuset blev hon antagen.
Idag är skrivandet fortfarande lika lustfyllt, men det innebär också mycket press.

— Den har jag nog svårast att hantera, pressen. Då försöker jag gå tillbaka till ‘jag gör ju det här för att jag tycker att det är kul’. Men det är svårt att inte fokusera på andras förväntningar och världen där ute.

Onda kvinnor

Intresset för kvinnliga gärningsmän syns i Mikaela Bleys böcker. Hon är noga med att visa upp nyanserade karaktärer och de normer i samhället som påverkar vårt beteende och syn på kvinnor, särskilt de som inte uppträder enligt den förväntade mallen.

— Vi dömer kvinnan väldigt hårt eftersom vi fortfarande tycker att hon ska vara moderlig och god. Man ska bära, inte ta liv. En kvinnlig gärningsman anses vara mer ond än en manlig. Eller mer galen, som man också gärna vill rubricera det som. Det finns mycket förväntningar på hur en kvinna ska vara, och jag vill bredda den synen, säger hon och fortsätter:

— Jag skriver för att underhålla, men har också många underliggande budskap i mina historier. Jag har mycket som jag vill säga, och fiktion är ett otroligt effektivt sätt att nå ut.