Danska deckarstjärnan Katrine Engberg: "Köpenhamn är som en leende skurk"

Är du deckarfantast har du nog läst böcker som utspelar sig i Stockholm, Oslo, Fjällbacka, Gotland… Men Köpenhamn? Förmodligen inte.

–Nej, för det finns nästan inte, säger danska Katrine Engberg, på besök i Stockholm för lanseringen av nya boken Krokodilväktaren.

–Eller… det fanns inte, lägger hon till och ser glad ut.

Nu finns det däremot: hennes egen Köpenhamnsserie, som inleds av Krokodilväktaren.  För Katrine var det självklart att debutboken skulle utspela sig just i den danska huvudstaden, där hon är född och uppvuxen. Och trots att hon bott i Köpenhamn i hela sitt liv tröttnar hon inte.

– Jag älskar Köpenhamn, säger hon och ser drömmande ut. Det är så inspirerande att promenera runt i staden och upptäcka nya saker, som jag väver in i historierna. Och så finns det så många hemligheter och mörka hörn, det älskar jag.

Läs också: Spänning på stranden! 13 nya deckare att läsa i sommar. 

Staden utgör ramen för hela serien, är ”en av huvudpersonerna”, enligt Katrine. Utan Köpenhamn, ingen boksuccé. Och läsarna älskar hennes serie. Den första boken har sålts i över 100 000 exemplar, bara i Danmark, och rättigheterna har nu sålts över hela världen.

Att Köpenhamn och deckargåtor är en vinnande kombination visste vi sedan tidigare, efter alla internationella exportsuccéer för tv och film. Men till skillnad från den dystra bild man får av staden i tv-serier som till exempel Bron, lyckas hon beskriva Köpenhamn på ett sätt som gör att man blir väldigt sugen på att flanera runt i staden – på dagen, i alla fall.

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Venter på venner ?? @annemette.hancock #søndagslykke

Ett inlägg delat av katrineengberg (@katrineengberg) 18 Feb 2018 kl. 2:46 PST

–Ja, kontrasterna inspirerar mig. Jag brukar säga att Köpenhamn är som en leende skurk! Det brukar ju utnämnas till världens bästa stad, med det lyckligaste folket. Det är vackert, grönt, tryggt och vänligt. Men det är också en gammal stad, den är brant och byggd på gamla ruiner. Rent konkret finns det många lager i staden, med många historier och många gamla lik. För en deckarförfattare är det en perfekt stad – leende, men med mörka hemligheter.

Jag tänker på en klassisk pusseldeckare när jag läser Krokodilväktaren, håller du med?

–Ja, pusseldeckare! Det ordet finns inte på danska, men det är precis vad jag har skrivit!

Det visar sig nämligen att Katrine lägger pussel under skrivprocessen:

–Jag börjar mitt arbete med tio fullständigt olika pusselbitar. Det kan vara en nyhet jag läst, en konstutställning jag sett, olika saker som inspirerar mig. Jag hänger upp alla bitarna på väggen – och sedan pusslar jag ihop dem under skrivandet. Ambitionen är att läsaren sedan sitter med de olika bitarna under läsningen, och pusslar ihop dem själv.

Du nämner en konstutställning, och det är tydligt att kultur spelar en stor roll för dina karaktärer. Nästan alla har någon relation till teater, konst, musik. Var det medvetet för dig?

–Nej, det var inte medvetet, jag märkte det först efteråt. Det var ingen plan. Men konst och kultur har alltid varit viktigt för mig själv, och det avspeglas nog i allt jag gör.

Barndomshemmet var fyllt av böcker, ord, berättelser. Föräldrarna var akademiker och väldigt kulturintresserade.

–Jag älskade att läsa som barn, och jag lärde mig av mina föräldrar att konst, litteratur, musik gav mig en kontakt med något större.

Men när hon skulle välja yrke valde hon inte den intellektuella banan. Istället blev hon dansare, koreograf och regissör.  Hon regisserade musikaler, tv-shower, till och med Eurovision Song Contest i Köpenhamn.

–Jag älskar både det litterära och det kommersiella, det ger livet och tillvaron färg, säger Katrine.

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Jeg skal bare lige høre jer: Ser min røv stor ud i det her slot? #fotosession @deakudibalofficial #jesuismariahcarey

Ett inlägg delat av katrineengberg (@katrineengberg) 18 Jun 2018 kl. 7:42 PDT

Karriären gick bra, strålande till och med. Men det var något annat som lockade också. Och för tolv år sedan gjorde hon det som många drömmer om: tog en paus.

–Vi sålde allt vi ägde, jag och min man, och begav oss ut för att resa under ett år. Och på resan började jag att skriva dagbok, varje dag. När jag kom hem hade jag 600 sidor.

Resan hade väckt hennes lust att skriva, och det hon fortsatte med små historier här och där.  Så gick det något år, och under en promenad med hennes då nyfödde son såg hon plötsligt en skylt där det stod ”Familjen Laurenti”.

–Det var som att mitt huvud öppnades, och Esther de Laurenti flyttade in. Jag visste inte vad jag skulle göra med henne, så jag började skriva om henne.

Esther, den äldre, något excentriska, författaren och ägaren till ett stort, gammalt hus mitt i Köpenhamn. Ett hus som spelar stor roll i Krokodilväktaren.

–Jag fortsatte att skriva om Ester. Efter ett tag märkte jag att det var en deckare jag skrev på.

Det dröjde två år, historien gnagde i henne, och uppenbarligen även i hennes man, som en dag sa:

–Du ska skriva klart den där historien, annars vill jag inte höra ett ord mer om den.

Hon fick tre månader, och det gav resultat.

Boken inleds av att en ung kvinna mördad i sin lägenhet. Det blir inledningen på en mardröm för alla i det gamla bostadshuset mitt i Köpenhamn, och även för polisinspektörerna Jeppe Kørner och Anette Werner som får ta sig an fallet.

Kvinnan har ett fått ett mönster ristat i ansiktet, och de vill snabbt hitta den skyldige innan vetskapen och paniken sprider sig. Men utredningen går trögt. Ända tills det visar sig att kvinnans hyresvärd, Esther de Laurenti, håller på att skriva en deckare där mordet finns exakt återgivet. Vem kan ha läst den och låtit en grym fantasi bli verklighet?

Mordet till trots och det obehagliga mönstret som ristats i ansiktet, så är inte Krokodilväktaren särskilt blodig eller våldsam alls. Det intresserar inte Katrine, som istället vill att karaktärerna ska vara så levande för läsaren som möjligt.

Det har hunnit komma ut ytterligare två böcker i serien i Danmark, och nu har Köpenhamnsserien blivit en internationell succé. Idag lever Katrine sin dröm.

Och låter det nästan provocerande härligt, tycker du? Sluta läs nu i så fall.

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Vi poserer som modne Barbie & Ken-aspiranter i pink og lyseblå, men det her er det eneste billede, jeg har fra Timms fødselsdagsfest i går. For da gæsterne kom, lagde jeg telefonen væk og glemte alt om den (ligesom i gamle dage). Sådan en slags aften, hvor jeg ikke kunne få nok af at kigge på “vores” mennesker – de nærmeste venner og familie – som dansede med hinanden på kryds og tværs, indtil det blev lyst, sang, drak og red på mekanisk tyr (jep!). Midsommermagi i heftige doser. Kæft, vi er heldige @timmvladimir ??

Ett inlägg delat av katrineengberg (@katrineengberg) 24 Jun 2018 kl. 1:54 PDT

Katrine lever sedan 22 år tillbaka tillsammans med sin make, en välkänd kock och skådespelare, och deras gemensamma son i en stor, vacker sekelskiftesvåning i centrala Köpenhamn. Om dagarna skriver hon, sittandes i gammal fåtölj hon ärvt av sin pappa. Vänder hon på huvudet kan hon se ut över vattnet, och tittar hon ordentligt kan hon se rätt in i sitt barndomshem på andra sidan vattnet, där mamman numera bor ensam efter att pappan gått bort.

– Jag älskar verkligen att sitta där och skriva. Det är den bästa platsen på jorden. Men jag tänker aldrig på läsaren eller vad folk förväntar sig. Det är en gåva, det inser jag, att bara sitta och skriva.  Först när boken ska lanseras, då kommer ångesten, säger hon och skrattar.

– Men under skrivprocessen har jag varken prestationsångest eller skrivarångest.

Det tackar vi Köpenhamnsälskare för, som nu får njuta av den vackra, hemlighetsfulla staden även i bokform.