Malin Persson Giolito om Netflix-serien Störst av allt: ”De är så j*vla bra!”

Nu är det premiär för Netflix-serien Störst av allt, baserad på din bästsäljare med samma namn. Hur känns det?

– Jag tror – och hoppas – att det är ”la grande finale” för mig och Störst av allt. Jag har ju inte kunnat skriva ordentligt på så länge! Ja, på tre år, sedan boken kom ut. Jag måste klippa navelsträngen.

– Det har varit en jätterolig tid, att få resa jorden runt och prata om min bok. All uppskattning jag har fått, alla människor jag fått träffa… Men resandet var roligt i ungefär ett år, sedan blev det mest jobbigt. Och det visade sig att det finns en gräns – även för mig – för hur mycket jag kan prata om mig själv.

Hur involverad har du varit?

– Filmteamet har ju rådfrågat mig under arbetets gång. Det har varit många diskussioner, och vissa saker har de lyssnat på, andra inte.

Och så har du gjort en ”cameo” – enligt DN ”väldigt underhållande”.

– Ja, jag spelar domare i häktningsförhandlingen i avsnitt ett. En så kallad ”type casting”. De behövde en trött, medelålders juristkärring. Det visade sig att jag var perfekt för rollen.

Läs mer: Sju genialiska saker Malin Persson Giolito sagt

Att möta dina karaktärer ”på riktigt” och se dem agera på skärmen, det är en ny erfarenhet för dig. Hur var det?

– Jag har ju följt inspelningen, har sett den växa fram, så det blev inte någon överraskning första gången jag såg tv-serien.

– Men jag tycker att Maja, Sebastian, Amanda, Samir, Labbe och Dennis är lysande.  Hanna Ardehn, Felix Sandman, Ella Rappich, William Spetz, Arvid Sand, Suheib Saleh. Lägg de namnen på minnet. De här skådespelarna bär den här historien. Jag har aldrig sett en svensk produktion där alla unga spelar så sanslöst bra, i alla fall inte sen F*cking Åmål.  De är så smarta, så tonsäkra, gestaltar alla bottnar, det klaustrofobiska, men också det utlevande, på ett fantastiskt sätt.

– David Dencik, som spelar Sander – han är min absoluta favoritskådespelare. Och Sven Wollter gör en helt magisk insats. Anna Björk, Helena af Sandeberg och Marall Nasiri. Jag skulle kunna fortsätta. Rueben Sallmander! De är alla så jävla bra! Det där som man bara brukar se i riktigt bra engelska produktioner, med skådisar som utnyttjar varje sekund, varenda millimeter i rutan även om de bara står och tuggar på något i bakgrunden, så jobbar den här casten.

Läs mer: 6 fantastiska filmatiseringar av böcker

Och nu har de första reaktionerna på serien kommit, DN skriver ”man kan inte sluta att titta” och ger den 4 i betyg, Aftonbladet kallar serien ”förträfflig” och skriver ”Störst av allt är riktigt, riktigt bra”. Vad säger du själv?

– Det är en otrolig lättnad att den fått så fina recensioner. Inte bara för min skull, utan för alla i produktionen, kanske allra mest alla ungdomarna. Skönt kan jag tycka att de får veta hur jävla bra de är.

Hur tror och hoppas du att serien kommer att tas emot av tittarna?

– Jag tror att den kommer att funka bra i Sverige – speciellt bland ungdomar. Tv-serien riktar sig mer till unga tittare än vad boken gör. Men både bok och serie är ju crossover, så jag hoppas att serien kommer hitta även de vuxna.

– Netflix hoppas att serien kommer att resa över hela världen, och jag har sett trailern på franska, engelska och tyska. Den blir ju dubbad i andra länder – och den engelska dubbningen har de svenska skådespelarna gjort själva. Maja fick försvenska sitt engelska uttal, hon lät för brittiskt posh innan. De ville ha en mer skandinavisk brytning. Om den kommer att lyckas utomlands? Jag har ingen aning.

Missa inte! 14 böcker som blir film och tv 2019

Har mottagandet av boken skiljt sig åt i olika länder, och i så fall hur?

– Den har blivit väl mottagen överallt, men man har reagerat lite olika. I USA har man varit mycket bekymrad över Majas sexuella eskapader – vilken förälder låter sitt barn resa iväg med sin nya pojkvän på en båt? Det måste vara något svenskt, säger de. Men min poäng är ju inte att Sverige är mer sexualliberalt än andra länder, utan att vi alla låter oss förblindas av rikedom, framgång och makt. Och när vi gör det så offrar vi till och med våra barn. Och oavsett vad man tycker om Michael Jackson-dokumentären Leaving Neverland, så borde vi kunna vara överens om att det inte bara är i Sverige som det kan hända att föräldrar släpper kontrollen över sina barn på ett olyckligt vis.

– En annan reaktion jag får är att boken inte känns svensk. Min brittiska förläggare berättade att hon hoppade till när det stod att det var mörkt klockan halv fyra på eftermiddagen. ”Det kan det väl inte vara”, tänkte hon först – eftersom hon på något vis sett en engelsk miljö framför sig när hon läste. Jag tror att det kanske delvis beror på att boken utspelar sig i så instängda miljöer, i typmiljöer som finns överallt. Men sen har det ju att göra med Maja, hennes tankar är inte typiskt svenska i första hand, de är typiskt vilsna och olyckliga.

Hur ser man på boken i Djursholm, du har ju satt dem på kartan nu..?

–Djursholmarna verkar stolta, tycker jag. Boken har sålt som smör i Danderyd. Och så har jag ju min mamma och mina kompisar som lokala ambassadörer. Jag tog ju med mig en hel del djursholmsungar till premiären (av tv-serien, som visades på bio i veckan, reds anm), och de verkade också väldigt nöjda.

Ditt samhällsengagemang lyser igenom mycket av det du skriver och gör. Finns det någon fråga som engagerar dig lite extra just nu?

– Hm. Ja, det är nog frågor om klass och om rättssäkerhet. Och så har jag ett gäng miljöaktivister hemma – och det är givetvis en ödesfråga, som vi diskuterar mycket.

– Min mellandotter är en av de belgiska miljöaktivisterna som skolkar på torsdagar – ja, de råkade ta fel dag i Bryssel – och det är okej, så länge hon inte gör det varje vecka och jag inte har något att klaga på när det gäller hennes skolresultat.

Skriver du på något nytt?

– Ja, jag skriver på en ny roman, men jag kommer ju ingenvart!

Men vad handlar den nya boken om?

– Det kommer att vara något riktigt grått den här gången, extremt oglamouröst. Kanske ett vardagsmord som ingen intresserar sig för. Eller så är det därför jag inte kommer någon vart. Vi får se vad det blir.

Ingen uppföljare till Störst av allt?

– Nej, det är ingen uppföljare – den får David Lagercrantz skriva, hahaha!