Hej Daniel Sandström! Vad säger du om Svenska Akademiens nya val av ledamöter, författarna Anne Swärd och Ellen Mattsson?
– Jag är glad – dels för att de här två författarskapen nu kommer att uppmärksammas av fler, dels för att jag vet att de båda kommer att göra nytta i Svenska Akademien. Det är bra för alla parter.
Blev du förvånad?
– När det gäller Svenska Akademien så har ju alla slutat att förvånas. Men jag förstår invalen, och jag förstår hur de har tänkt. Det har saknats utpräglade romanförfattare, det har funnits tjänstemän, professorer, poeter – men kvinnliga romanförfattare har lyst med sin frånvaro.
– Båda två är dessutom representanter för ett annat Sverige än kultur-Stockholm. Ellen Mattsson kommer från Bohuslän, Anne Swärd från Skåne, precis som finska Tua Forsström. Jag tror att de kände sig nödgade att inte hämta alla ledamöter från Vasastan i Stockholm, utan nu breddas perspektiven.
Berätta om respektive författarskap!
– Både Anne och Ellen har en intensiv relation till romanen som genre. Ellens författarskap är inriktat på historiska skeenden, hon är en subtil berättare som spelar med avgörande ögonblick ur historien – sådana som vi kanske inte alltid förstår är avgörande. Dessutom är hon en utmärkt kritiker, beläst och kommer vara en stor tillgång i alla typer av kommittéer.
– Anne Swärd är en epiker och kan på tjugo sidor måla upp scenarier som tar läsaren med storm och håller oss i ett fast grepp under hela berättelsen. Hon beskriver karaktärer som ofta är utsatta, på gränsen till något stort och hänförande och på samma gång farligt.
Läs mer om Anne Swärds senaste bok, hyllade romanen Vera, här.
Ellen Mattssons senaste roman heter Vinterträdet.