Malin Persson Giolito: ”Jag satt i bilen och storgrät av lycka”

Vi tog ett glas med Malin Persson Giolito, aktuell med boken Störst av allt.

Hej Malin! Vad vill du ha att dricka idag?
– Julmust. Jag kör Christmas Galore här hemma för att förtränga allt tråkigt och samtidigt fira allt roligt. Och jag älskar julmust! Särskilt i november, innan man har hunnit tröttna på julen.

Grattis, du vann precis Svenska Deckarakademins pris för Årets bästa kriminalroman 2016! Av alla framgångar kring den här boken – vilken betyder mest för dig?
– Den första recensionen kom ett par dagar innan Störst av allt släpptes i Sverige. Jag hade blivit intervjuad av Cecilia Hagen ett par dagar tidigare och hon skickade mig ett sms tidigt på morgonen. ”Jag tror du vill läsa DN idag”, skrev hon. Så jag åkte och köpte tidningen, väntade utanför affären tills den öppnade, satte mig i bilen och läste. Och där satt jag i lilla Stjärnhov i Sörmland och storgrät av lycka och lättnad. Det var väldigt speciellt. Men det är klart, Londonmässan någon månad tidigare var inte heller direkt plågsamt. Mina agenter Astri von Arbin Ahlander och Christine Edhäll ringde mig ett par gånger om dagen för att uppdatera mig om budgivningarna. Bara jag får bli utgiven i Tyskland ska jag inte bli besviken, vet jag att jag tänkte. Vi är uppe i 25 länder nu. Jag ska komma ut överallt, så känns det. Eller när min förläggare Åsa Selling ringde mig, redan i februari och berättade att boken skulle bli huvudbok i Bonniers bokklubb. Eller när Stig Larssons hyllningsuppslag i Expressen publicerades. Och nu har jag vunnit deckarakademins pris. Måste jag verkligen välja? Kan jag inte bara få glädja mig åt alltsammans på en gång? Verkligen gotta mig? Vara en sådann där outhärdlig skrytmåns? Jag vann! Har vi sagt det? Jag vann Deckarakademins pris för årets bästa deckare. Mot Håkan Nesser. Han var nominerad, men han vann inte. För det gjorde jag. Min bok. Som jag har skrivit.

Maja, 18 år. Det tog dig fyra år att teckna hennes historia. Vad ville du förstå när du började?
– Ja… Maja, tror jag. Hon var nyckeln till hela berättelsen. Och hennes framgång hos läsarna har nog lärt mig att det finns många som känner igen sig i hennes maktlöshet, inför världen omkring oss och vårt eget liv. Och arbetet med Maja tvingade mig att betrakta mitt eget privilegierade liv med hennes kritiska ögon. Det var… speciellt. En lärdom jag eventuellt skulle vilja förmedla är kanske: Glöm inte bort att människovärde är beroende av hur just du behandlar människor.

Vad bör den som reser till Bryssel inte missa att göra?
– Promenera runt Place Saint Catherine/Antoine Dansaert, äta brunch högst upp i musikmuséet (MIM), gå på antikmarknaden på Sablon (söndagar). Och äta. Det finns många bra restauranger. Ogenblik är en klassiker. Funkar för de flesta smaker.

Vilken bok kommer du aldrig att glömma?
Störst av allt.

Om du fick ta ett glas med vem som helst i världen, vem skulle det vara?
Om vi låtsas att det skulle bli en härlig, avslappnad kväll som inte alls skulle få deltagarna att känna sig det allra minsta obekväma, då skulle jag gärna ta flera glas med författarna Chimamanda Ngozi Adichie, Amy Schumer och Gillian Flynn. Vi skulle hänga hemma i mitt kök och jag skulle laga mat och bjuda på rödvin.

av Caroline Geijer