Lina Wolff: ”Vi misslyckas i kärlek för att det är svårt”

Hej Lina, ordet polyglott betyder flerspråkig. Hur många språk har kärleken, egentligen?
– Oj, massor! Om man ser språk som koder för djupare meningar så finns det säkert en broderlig, en systerlig, en platonisk och så vidare… När jag skriver vistas jag i den heterosexuella kärlekens intrikata kodbatteri.

En av våra stora kärlekspoeter, Leonard Cohen, gick precis vidare. Vilket är ditt förhållande till honom?
– Jag har alltid lyssnat på Cohen. Från pappas Famous blue raincoat vinyl, till Lullaby på min telefon. Han är en av dessa verkliga konstnärer som vetat att förnya sig, skapa musik för varje epok, och kanske till och med påverkat varje epok med sin musik. Han har åldrats väldigt snyggt, förmodligen för att han åldrats i harmoni med sitt kall. En verklig kärlekspoet, ja.

Hur tar sig vårt sökande efter kärlek uttryck? Varför misslyckas vi så lätt?
– Jag tror svaret på den frågan är ganska enkelt: Vi misslyckas för att det är svårt. Vägen fram till vårt misslyckande är dessutom ofta lång, smärtsam och kantad med motsägelser och felsteg. Men det finns en möjlighet till något annat än misslyckande, och det är vetskapen om den möjligheten som får oss att trots allt slå in på denna väg.

Din bok tar avstamp i den manliga blicken på kvinnan. Hur ser mannens ”drömbild” av en kärleksrelation ut, generellt? Och kvinnans?
– Jag önskar att man kunde svara att alla bara drömmer om att bli älskade och om någon som är snäll, men tyvärr är det inte så enkelt. Människan är komplex och kärleken är komplex, så komplex att den bäst lämpar sig för att uttrycka i fiktion där man kan ställa upp motsatser framför varandra utan att komma med några konkreta slutsatser.

– Min karaktär Max Lamas (författaren till manuskriptet De polyglotta älskarna i boken) har till en början en mycket tydlig drömbild av kvinnan. Han vet hur hon ska se ut, hur hon ska vara, och vilka språk hon ska tala för att kunna vara hans själsfrände, älskarinna och dela hans dimensioner. Men när han väl förälskar sig blir det i en helt annan sorts kvinna. Varför? Kanske för att hon lyckats få honom att se något annat, och glömma vad det var han önskade. I den bemärkelsen kan sökandet ses lite som en spegelsal och vi måste kämpa för att komma bakom de där speglarna. I blicken ligger förväntningarna, och ögat väljer om man låter det.

– Skulle man fråga min 36-åriga karaktär Ellinor vad en man vill ha, så skulle hon nog i all enkelhet svara: Akta dig.

– Skulle man fråga Mildred skulle hon nog svara att det inte handlar om vad en man vill ha, utan vad hon vill ha. Sen har vi Max Lamas fru – och kanske är hon den enda som skulle kunna komma med bra svar på frågor om kärlek.

Hur ser den moderna kärleksutmaningen ut?
– Det är en enormt stor fråga. Hade jag haft svaret hade jag nog aldrig behövt skriva polyglotterna.

Terapeuter pratar ändå om ”sund kärlek”. Finns den?
– Ja, det tror jag absolut, och den är ett lika sällsamt som icke-litterärt tillstånd. Och den förutsätter en viss typ av temperament eller i alla fall belägenhet, som mina romanfigurer säkert önskar att de hade, men inte har. De är sökare i lömska utmarker och om de väl hittar något så kommer det säkert att vara oändligt defekt, och samtidigt hisnande.

Om du ändå skulle ge ett råd till dem som söker kärleken, vad skulle det vara?
– Hihi, det blir lite som att be en vilsen om vägbeskrivning men okej… ”The day the power of love overrules the love of power, the world will know peace” skrev Oscar Wilde. Det gäller också kärleksrelationer.