Ett litet liv: Boken som knockat världen

Vad: Den 700 sidor långa romanen Ett litet liv (A little life) av Hanya Yanagihara. Boken är en enorm snackis i USA, England och alla andra länder den kommit ut i. Recensenter och läsare har berörts så starkt att de ”aldrig vill läsa något annat igen” och bokklubbar bildas i dess fotspår. I England och USA ordnar bokhandelskedjorna stödgrupper för de läsare som behöver prata om sin läsupplevelse. I sociala medier delar tiotusentals med sig av sina upplevelser under #alittlelife och #alittlelifebook och den är en av de böcker som oftast förekommer bland läsare på Tiktok.

Handlingen: De fyra vännerna Jude, Willem, JB och Malcolm möts på universitetet och flyttar till New York. Efter några fattiga år är Jude en briljant jurist, Willem har slagit igenom som skådespelare, konstnären JB gör succé med tavlor av sina vänner och Malcolm arbetar som framgångsrik arkitekt. Framtiden ser ljus ut, men vännerna anar att Jude skadar sig själv på nätterna – och hur kommer det sig att han haltar och aldrig vill tala om sin barndom? Undan för undan får vi veta sanningen om något fruktansvärt som hände… En berättelse om godhet och ondska som får allt annat att verka futtigt.

Teman i boken: Manlighet, vänskap, sexuella övergrepp, trauman, självskadebeteenden, att inte kunna ta emot kärlek, kärlek som läkande kraft.

Reaktionerna: Tårar. Författaren jämförs med Donna Tartt och Charles Dickens, helt klassisk, men alldeles modern. ”Yanigharas roman kan göra dig arg, uppsluka dig, ta över ditt liv”, skriver The New Yorker. ”Det tar många dagar att läsa de över 700 sidorna. Under den tiden vaknar jag till och med på natten och tänker på Jude, undrar hur hans liv ska bli. Jag har kapitulerat för länge sedan, har överseende med allt det obehagliga”, skriver Svenska Dagbladet. Daniel Sandström, litterär chef på Albert Bonniers Förlag, säger så här: ”Jag tycker att man ska tänka på den som en Smiths-skiva eller en 1800-talsroman – mycket känslor, stark estetisk medvetenhet och vanebildande.” ”Varning för offentligt läsande! Ha en låda näsdukar till hands!”, skriver svenska Bokhora.

Kvinnan bakom storyn: Hanya Yanagihara, född 1978, som till vardags arbetar hon som redaktör på New York Times stilmagasin T, tidigare på Condé Nast Traveler. Hon föddes i Los Angeles, flyttade sen till Hawaii, New York, Baltimore, Kalifornien, Hawaii igen, Texas, Hawaii igen, tillbaka till Kalifornien – allt innan hon fyllt 17 år. Idag lever hon på Manhattan, ensam, har aldrig önskat sig en familj, säger hon. Hon har skrivit sitt 375 000 ord långa mästerverk ”i ett febrigt tillstånd om nätterna, efter att ha kommit hem från jobbet, i 18 månaders tid”. Ett litet liv är hennes andra bok, den första heter The people in the trees. Hon beskrivs som lättsam och skarp, en person som har nära till skratt, enligt The Guardian.

Därför just den här historien: Yanagiharas drivkraft har varit att visa en annan typ av vuxenhet, säger hon i en intervju i The Guardian. Att slå ett slag för ett vuxenliv utan äktenskap och barn – men som istället är vänskapsbaserat. Kanske typisk för New York, där en av hennes inspirationskällor är bästa vännen Jared Hohlt på New York Magazine, som har en stor grupp vänner som familj, de har hållit ihop sen universitetstiden och ”jobbat hårt för det”.  ”1900-talet handlade enbart om romantik, men det är ju en rätt modern idé. Vänskap är kanske en renare typ av relation. Allt mer skapar vi oss en egen familj av likasinnade människor”, säger Yanagihara.

Om sexuella övergrepp: Själva övergreppen intresserar henne egentligen inte, säger hon till The Guardian. Vad som intresserat henne, som författare, är den långvariga effekten de har, särskilt på män. ”Jag tror att kvinnor växer upp nästan beredda på övergrepp. Varenda kvinna jag känner har haft något slags erfarenhet, inte nödvändigtvis våldsam, av att ha tvingats bli en sexuell varelse långt innan hon var redo för att bli det. Pojkar är fortfarande inte alls beredda – och  ändå händer det väldigt många. Övergreppen tar bort känslan av manlighet. Och givetvis är män inte utrustade eller uppmuntrade till att prata om det. De orsakar därför enorm psykisk skada. Jag har manliga vänner som råkat ut för detta, människor som gått i terapi och kan prata om allt – men det här kan de inte ens gå i närheten av. .”

Varför Ett litet liv blev så stark: ”En av de saker jag och min redaktör stred om var graden av hur mycket läsaren kan ta. För mig kommer man ingenstans med att gissa hur mycket läsaren står ut med. Vad en läsare alltid vet är när du håller tillbaka på grund av rädsla – och om du gör det förolämpar du dem. Jag ville att det skulle finnas något ”för mycket” kring våldet i boken, men också en överdrift kring allt annat: kärlek, empati, medlidande, skräck. Jag ville skruva upp allt lite för högt. Jag ville att den skulle vara lite vulgär, bitvis.”

Barndomskuriosa: Under sin tid i Texas älskade hon att teckna porträtt. Hennes pappa, läkare från Hawaii, hade en vän som var patolog. Dit fick elvaåriga Hanya komma och öva sig att teckna av lik.  ”Hon tog ut kadavren och lät mig öva”, berättar Hanya, ”hon var en otroligt cool kvinna”.

Så höll hon Judes historia vid liv: Hon har förberett sig länge för att skriva Ett litet liv genom att samla bilder på unga män som förlorat sig själva i sex och droger. Diane Arbus och Ryan McGinely är exempel på fotografer hon valde, alla bilder samlades på Pinterest. När hon skrev tog hon fram dem för att ständigt hitta tillbaka till tonen, men även för att föra historien framåt.

Om det starka omslaget: Hanya Yanagihara slet hårt, säger hon, för att få bilden till omslaget. Den heter The Orgasmic Man och är tagen av fotografen Peter Hukar, han var samtida med Robert Mapplethorpe. ”Den är så mångtydig… Man undrar, är det njtuning eller smärta han känner? Och jag älskar det. Du kan inte vända den ryggen, lika lite som du kan vända boken ryggen.”

Priserna: Vinnare av The Kirkus Prize, nominerad till Man Booker Prize och National Book Award.

The Guardians intervju med Hanya Yanagihara
The New Yorkers recension