Kakan Hermansson: "För mig är feminism systerskap"

Välkomna att fira 8 mars med Kakan Hermansson och sju fantastiska gäster på Bar Brooklyn i Stockholm! Som uppladdning kommer vi att ge alla medverkande samma supersvåra fråga: Om du fick välja en enda feministisk fråga att driva 2017, vilken skulle det vara?

Först ut alltså – vår konferencier Kakan!

Hej Kakan, hur har din start på 2017 varit?
– Jag har sett fram emot 2017 hela 2016, men jag har lite att ta igen, vila och ro. Jag är som vanligt orolig för världens välmående, inte bara Trump utan hur det ser ut i Sverige. Det är lätt att flytta fokus till USA, men vi har vår beskärda del av högerextremism och vidrigheter här också.

Om du måste välja en enda feministisk fråga som är extra viktig att driva 2017 – vilken skulle det vara?
– Som vanligt är den viktigaste frågan för mig prostitution, det har det alltid varit. När män i synnerhet tar sig rätten till att köpa kvinnor, män och barn, då är vi långt, alltså riktigt långt, ifrån det jämställda samhället vi vill uppnå. Jag försöker engagera mig i Rosenlundstödet och följa deras fantastiska arbete så mycket jag kan, följer debatten och bidra till samtal. Eftersom prostitution är ett så brett problem som också beror på många faktorer, till exempel kvinnor i flykt och ekonomiskt marginaliserade kvinnor, är det viktigt att hela tiden sprida kunskap om hur det faktiskt ligger till. Det handlar också om hur vi uppfostrar pojkar och hur män tar sin sexualitet på så stort allvar, att de faktiskt köper kvinnor för sex.

Vilken är din feministiska höjdpunkt i livet?
– För mig är feminism systerskap, och varje dag jag upplever det, i stort eller smått är en vinst. Jag minns speciellt under första året då Lesbisk Festival arrangerades i Göteborg, hur tagen jag var av att vara en del av den lesbiska feministiska rörelsen. Det var helt fantastiskt och många som jag lärde känna då är jag fortfarande vän med, det är 13 år sedan.

Och vilket är ditt feministiska bottennapp?
– Allt i mitt liv sker under den feministiska parollen. Tyvärr är varje dag något av ett bottennapp, allt från hur kvinnor och särskilt lesbiska behandlas i vården, till alla oändliga rättegångar där våldtäktsmän släpps fria.

Vilken bok skulle du kalla din feministiska bibel?
– Skulle ljuga om jag sa att Solanas S.C.U.M.-manifest inte betytt något för mig, främst om att välja sitt eget liv, och välja bort det som du inte mår bra av. Andrea Dworkin och hennes Heartbreak lärde mig mycket om vikten av att säga nej till manssolidariteten och inte backa män. Sara Stridsbergs Drömfakulteten gjorde intellektuellt mos med mitt hjärta och hjärna, jag önskade direkt efter jag läst den att jag inte hade läst den, bara för att få ha kvar upplevelsen. Likaså med Jennifer Clements En bön för de stulna, haleluja! Sist men inte minst; Angela Davies har gett mig så många läsupplevelser och utvecklat min feminism radikalt.

av Caroline Geijer  foto: Saga Berlin