Johan Jönson skriver kommande generationers klassiker

Gerard Bonniers lyrikpris 2017 tilldelades nyligen Johan Jönsons dit. dit. hään som bland annat kallas ”en bok av symfoniska mått och former” och ”en politisk poesi och dödsmässa för 2000-talet”. 

Vi bytte några ord med bokens förläggare Gunnar Nirstedt på Albert Bonniers förlag för att få Jönsons storhet ordentligt förklarad.

Vad har Johan Jönson haft för betydelse för den moderna arbetarpoesin?
– Jag skulle säga att Johan Jönson har haft en närmast oöverskådlig betydelse för den moderna poesin, punkt. Men den aspekt av hans verk som kanske kan kallas ”arbetarpoesi” har bidragit till att poesins rum blivit avsevärt större, både när det gäller vem som får ta till orda med poetiska medel, och vilka ämnen och erfarenheter som dikt kan rymma.

dit. dit. hään. har en speciell form där också typsnitt och linjer spelar stor roll. Berätta mer om det.
– Som många poeter i samtiden är Johan Jönson intresserad av språkets mer konkreta, materiella sida, inte bara det som pekar mot ett ”inre landskap” och liknande, utan också hur det ser ut och låter, vad man kan göra med det, riva sönder, blanda, förstöra, kombinera. Hur textbilden framträder på boksidan kan vara minst lika betydelsebärande som ordval eller klang. Men jag tror också det handlar om att skilja på olika skrivsätt och teman, som i ett symfoniskt verk, en hjälp åt läsaren att orientera sig i den stora textmassan.

Hur tror du man kommer att se på den här poesi-trilogin i framtiden?
– Jag föreställer mig att hela Johan Jönsons författarskap, inte bara den här trilogin, kommer att läsas av nya generationer länge än. Dels kommer man att försöka förstå vår samtid med hjälp av det, dels kommer man att pröva nya tolkningar, bli oense, gräla och njuta, skriva skoluppsatser och avhandlingar – så som man gör med klassiker, kort sagt.

Gunnar Nirstedt

Ur dit. dit. hään.