Kristofer Ahlström: ”På Gotland pratar man om alla andra, i Stockholm pratar alla om sig själva.”

Vi kollade läget med Kristofer Ahlström, aktuell med pocketversionen av romanen Hjärtat är bara en muskel.

Hej Kristofer. I din roman Hjärtat är bara en muskel möter vi Elisabeth, som ”har sökt sig från Gotland till anonymitetens Stockholm”. Vad är anledningen till att du själv lämnade Gotland, där du är uppväxt, för Stockholm?
Självbevarelsedriften och flockbeteendet, vilket ju förmodligen är samma sak. Men i korthet blev jag lämnad kvar på ön när alla vänner flyttade därifrån, och eftersom jag hela tiden följt motståndets minsta lag, och gjort som alla andra, så fann jag mig helt vilje- och visions- och vänlös i Visby. Enda sättet att överleva var att fortsätta göra som alla andra.

Är Stockholm en anonym stad?
I jämförelse med Gotland och Visby, absolut. Det finns ett stycke i romanen som jag tror lämpar sig väl för detta tillfälle: ”På Gotland pratar man om alla andra, i Stockholm pratar alla om sig själva.”

I din debutroman Bara någon att straffa möter vi en ung man som vänder hem till Gotland efter att hans mor gått bort. Vad har du själv för relation till hemvändande?
En mycket nära relation. Jag är hemma, vilket är sättet jag benämner Gotland på, varje månad. Och det finns platser där, framförallt på min uppväxtplats Fårö, som är de enda där jag kan uppleva ett totalt lugn fri från alla sammanhang. Problemet är väl att om jag skulle återvända hem permanent skulle det bli ett sammanhang och då skulle jag inte längre vara fri där.

Apropå att hjärtat är en muskel! Hur gammal var du första gången du stötte på hjärtesorg, och vad gjorde du för att ta dig igenom det?
Jag var sexton år gammal och tätt efter den första stora förälskelsen kom den första stora sorgen. Jag vet inte om jag någonsin helt tog mig igenom det, men jag skrev dålig poesi och anlade ett kraftigt växande människoförakt.

Vilken bok kommer du aldrig att glömma?
Kerstin Ekmans Händelser vid vatten öppnade mina ögon för att det går att skriva spänning med litterär verkshöjd.