Navid Modiri: "Det bara rann ur mig ett slags bekännelse"

En dag, när flyktingströmmarna var som värst och våra centralstationer svämmande över, skrev han ett Facebook-inlägg. Det började:
Hej syster. Vad fint att se dig. Välkommen till Sverige. Ställ ner väskan ett tag. Nej, jag behöver inte se ditt pass. Lägg undan dollarsedlarna. Hur har resan varit? Det här är Malmö, det tillhör Sverige.

Navid Modiris text, som kan läsas i sin helhet här blev oerhört hyllad och delad och har nu resulterat i boken Hej syster.

Jag vet syster, jag saknar mina släktingar också. Saknaden försvinner aldrig. Sorgen finns där under huden. Låt den komma. Ställ ner väskan, det är säkert. Jag vet inte om ni får stanna eller inte men just nu kan du andas ut lite. Det är tryggt just för den här stunden. Du ser alla de här människorna med gula västar. De är här för dig och för er. De väljer det. De vill. Det är ingen som tvingar dem. Det är ingen som hotar dem till det. Det är ingen som knuffat hit dem. De har gått hit på sina egna ben precis för att hjälpa dig.

Så vad behöver du?