Från Sherlock Holmes till Nobelpriset – så blev Kazuo Ishiguro författare

Kazuo Ishiguro föddes i Nagasaki i Japan 1954, och kom till England som femåring 1960 tillsammans med sina föräldrar och sin syster. Pappan var forskare och oceanograf, och kom att arbeta för den brittiska regeringen. De slog sig ned i den lilla staden Guildford fem mil söder om London. I den lokala skolan var han det enda icke-engelska barnet, ”kanske det första i skolans historia”, och därmed omgiven av ett slags lokal berömmelse. ”Andra barn visste vem jag var innan jag ens hade träffat dem”, berättar han i sin Nobelföreläsning 2017. Han minns perioden med värme, ”förbluffad över den öppenhet och den instinktiva generositet som mötte vår familj i detta vanliga engelska samhälle”.

Uppväxten både japansk och engelsk

Kazuo Ishiguro visste vad som förväntades av en engelsk medelklasspojke, han gick i söndagsskola och sjöng i kyrkokör. Samtidigt levde han ett annat liv hemma hos sina japanska föräldrar med andra regler, förväntningar, språk. Hela tiden på väg ”hem” till Japan: ”Under våra första elva år i England levde vi faktiskt ständigt med planer på att resa tillbaka ‘nästa år’”.

Tanken var alltså att Kazuo skulle leva sitt vuxna liv i Japan, och föräldrarna ansträngde sig för att ge honom en japansk utbildning. Han fick varje månad under uppväxten ett paket från Japan, innehållandes serietidningar, tidskrifter och böcker. ”Långt innan jag någonsin funderat på att skapa litterära världar på prosa bidrog detta till att jag under min uppväxt ständigt i tanken konstruerade en rikt detaljerad plats kallad ‘Japan’ – en plats där jag i viss mån hörde hemma och där jag hämtade en del av min identitet och mitt självförtroende”.

Besatt av Sherlock Holmes

Som barn läste Kazuo Ishiguro inte särskilt mycket. Men så fann han Arthur Conan Doyles böcker om Sherlock Holmes på det lokala biblioteket som nioåring, och blev ”som besatt”. ”Jag började till slut att bete mig som Sherlock och Watson och prata som dem i skolan – något som de flesta tolkade som att jag var japansk, bara.” Favoritboken var Baskervilles hund.

Numera är favoritförfattaren en annan: ”Charlotte Brontë. Hon är den som gjort mig till författare” säger han i en intervju med The Guardian. ”Länge älskade jag Dostojevskij mest av alla författare, men nu när jag läst om honom i mogen ålder har jag inte samma tålamod med hans sentimentalitet.”

Proust är också en av de författare som påverkat honom: ”Proust förändrade mitt sätt att skriva för alltid, främst för att han visade mig hur man gör för att berätta en historia med hjälp av minnen – att man inte behöver följa en linjär struktur”. Kazuo Ishiguro tillägger att han även gillar western-genren.

Drömde om att bli rockstjärna

Kazuo Ishiguro var utexaminerad från universitetet och hade levt ett hektiskt liv i London då han som 24-åring blev antagen till en doktorandkurs i kreativt skrivande. Det var vid University of East Anglia, ett ödsligt beläget lärosäte i en liten engelsk by med en gammal kvarn, omgiven av platta åkrar. En ovanligt lugn och ensam tillvaro, ”som skulle göra det möjligt för mig att förvandlas till författare”, säger Kazuo Ishiguro i sin Nobelföreläsning. De var sex studenter som skulle ses varannan vecka, i övrigt var det skrivtid som gällde. Kazuo Ishiguro hade dessförinnan inte skrivit särskilt mycket litterär prosa, och han hade kommit in på kursen med hjälp av en radiopjäs som refuserats av BBC. ”Eftersom jag tidigare hade haft fasta planer på att vid tjugo års ålder bli rockstjärna, var det i själva verket ganska nyligen som jag insett att jag hade litterära ambitioner”.

Hans handledare var Angela Carter, brittisk numera avliden författare. Hon skulle visa sig ha en enorm inverkan på hans skrivande, och helt enkelt bli den person som influerade hans professionella liv mest av alla. ”Vi grälade mycket om skrivande. Hon tyckte att jag utelämnade för mycket,” säger han i en intervju med The Guardian. Samtidigt behandlade hon Kazuo Ishiguro som en jämlike, och tog hans frågor och tankar på allvar.

Han skrev och skrev och skrev

Efter några misslyckade försök att hitta ett passande ämne började Kazuo under studierna att skriva med glöd om Nagasaki, hans japanska födelsestad, och vad som skedde där under de sista brinnande dagarna av andra världskriget. Valet av ämne förvånade honom själv, och han frågade sig om han inte snabbt borde återvända till mer ”normala” ämnen: ”Idag är det rådande kulturella klimatet sådant att en ambitiös ung författare med blandad kulturell bakgrund praktiskt taget instinktivt bör utforska ‘rötterna’, för sitt arbete. Men det var långt ifrån fallet då.” Det var långt ifrån den ”explosion av multikulturell litteratur” som skulle komma i Storbritannien. Men kursdeltagarna och lärarna visade sig vara väldigt positiva, och uppmuntrad återgick han till sitt rum och ”skrev och skrev och skrev”.

Det var avgörande månader som följde, utan den tiden skulle han aldrig blivit författare, berättar han i Nobelföreläsningen. Han fortsatte att skriva, pratade inte med någon annan än de övriga eleverna på kursen, flickvännen (numera makan) Lorna som besökte honom varannan vecka, och så handlaren som sålde det han levde på (frukostflingor och lammnjure, för precis som många andra unga studenter var Kazuos liv inte särskilt välbalanserat).  Till slut lyckades han färdigställa ena halvan av debutromanen Berg i fjärran. Den gavs ut 1982 och fick ett fint mottagande av kritikerna.

Därefter visste Kazuo Ishiguro att det var skrivande han skulle fortsätta med. Den fjärde romanen, Återstoden av dagen, var den första som inte utspelade sig i Japan, utan är snarare väldigt engelsk i sin framtoning. Men för Kazuo var det viktigt att därför inte förutsätta att läsarna var engelsmän, ”med infödd kännedom om engelska nyanser och intressen”.  Vid den här tiden hade författare som Salman Rushdie och VS Naipaul banat väg för en ny typ av brittisk litteratur. ”Min version av England skulle vara en slags mytisk sådan, vars konturer redan fanns levande i föreställningsvärlden hos människor världen över, däribland de som aldrig besökt landet.”

Återstoden av dagen, som kom ut 1989, blev det definitiva genombrottet och en internationell bestseller. Boken tilldelades även det prestigefyllda Man Booker Prize 1989 – ett pris han varit nominerad till fyra gånger under sin karriär. Kort efter att den utkommit filmatiserades den med Anthony Hopkins och Emma Thompson i huvudrollerna. Filmen nominerades till åtta Oscars och ses idag som en modern klassiker.

”Vi måste diversifiera oss mer”

I sin Nobelföreläsning pekar Kazuo på att litteraturen fortfarande är viktig och att den kommer fortsätta vara än viktigare. Men nu hoppas han på de yngre generationerna, där han ser många djärva, spännande talanger. Det är de som ska ”inspirera och leda oss. Detta är deras tid.” Men vi måste vara mer inkluderande och öppna upp för nya röster, vi människor som befinner oss i ”litteraturen hörn”, menar Kazuo: ”Om vi ska spela en viktig roll i denna osäkra framtid, om vi ska kunna utvinna det bästa av dagens och morgondagens författare, tror jag att vi måste diversifiera oss mer.”

Det, säger Kazuo, behöver ske på två sätt: dels att inkludera många fler röster, och leta mer energiskt för att ”upptäcka ädelstenarna i det som idag ännu är okända litterära kulturer”. Dels att vara mycket noga med att ”inte allt för smalt eller konservativt definiera vad som utgör god litteratur”.

”Nästa generation kommer att visa upp alla möjliga nya, ibland förbryllande sätt att berätta viktiga och underbara historier. Vi måste öppna våra sinnen för dem, särskilt när det gäller genre och form, så att vi kan uppmuntra och föra fram det bästa av dem.”

Läs intervju med Kazuo Ishiguro här.

9 böcker av Kazou Ishiguro

1. Klara och solen

Ishiguros senaste roman är en berättelse om vår snabbt föränderliga värld som ställer frågan: Vad betyder det att älska? Klara är en artificiell vän med en enastående iakttagelseförmåga som från sin plats i butiken observerar köparnas beteenden. Hon hyser gott hopp om att en kund snart ska välja just henne. Men när möjligheten till ett helt nytt liv väl dyker upp varnas Klara för att inte lita för mycket på löften från människor.

Köp boken här.
Lyssna på boken här.

2. Bleknande berg

Författarens debut från 1982 om minnets bräcklighet, uppbrott och traditioner och öst och väst. Etsuko är en åldrande japansk kvinna som lever ensam i England. Hon sörjer sin nyligen bortgångna dotter och tänker tillbaka på det som varit. Etsuko minns en varm sommar i Nagasaki där hon och hennes vänner försökte återskapa sina liv efter kriget och atombombens fall. Särskilt påträngande är det grumliga minnet av vännen Sachiko – en egensinnig kvinna som väntar på att få resa till Amerika – och hennes barn Mariko.

Köp boken här.
Lyssna på boken här.

3. Konstnär i den flytande världen

Konstnär i den flytande världen från 2019 utspelar sig i Japan 1948, en tid då landet återuppbyggs efter andra världskriget. Den berömde konstnären Masuji Ono tillbringar dagarna i trädgården med sina två vuxna döttrar och ett barnbarn, och på kvällarna dricker han med gamla bekanta. Han borde njuta av en stillsam tillvaro som pensionär men hemsöks istället av minnen från det förflutna och den konstnärliga karriären som förstörts av den japanska militarismens framväxt.

Köp boken här.

4. Begravd jätte

Det är 500-tal. Romarna försvann för längesedan, och det land som en gång ska komma att bli England sveps sakta men säkert in i ett slags kollektiv minnesförlust som kallas ”dimman”. I landskapet rör sig människor på obestämd flykt. Men det är också en värld befolkad av monster och demoner. Och mitt i allt detta befinner sig Axl och Beatrice, ett åldrat par som ger sig ut på en lång och farofylld resa för att hitta sin son, sedan många år försvunnen.

Köp boken här.
Lyssna på boken här.

5. Never let me go

Kathy, Tommy och Ruth har vuxit upp på ett internat på den engelska landsbygden, isolerade från omvärlden. De har fostrats till att tro att de är speciella, inte minst deras hälsa. När Kathy i 30-årsåldern tänker tillbaka på sin barndom börjar hon minnas saker. Hur människor som kom utifrån verkade livrädda för dem. När minnesbilderna fogas samman går sanningen så sakteliga upp för Kathy.

Köp boken här.
Lyssna på boken här.

6. Återstoden av dagen

En av Ishiguros mest lästa och älskade böcker. Året är 1956 och mönsterbutlern Stevens ger sig iväg på sitt livs första semester. Hans reser genom den engelska landsbygden liksom sina minnen. Det är en sorglig och humoristisk betraktelse över den vanliga människans demokratiska ansvar och en skarpsinnig och ironisk berättelse om missriktad idealism.

Köp boken här.
Lyssna på boken här.

7. Vi som var föräldralösa

England, 30-talet. Christopher Banks är landets mest respekterade detektiv men hemsöks av ett olöst brott: hans föräldrars mystiska försvinnande i Shanghai när han bara var en liten pojke. Nu, när landet går mot det stora kriget, anser Banks att tiden är inne att återvända till barndomsstaden för att till sist lösa mysteriet – bara om han gör detta kan civilisationen räddas från den annalkande katastrofen.

Köp boken här.

8. Den otröstade

Ryder är en internationellt känd klassisk pianist som checkar in på ett hotell i en stad någonstans i Centraleuropa. Han vet att han ska uppträda på konserthuset om några dagar, men medan Gustav, hotellets bärare, eskorterar honom till hans rum, förefaller det honom som om det är mycket mer med detta besök än han först anat. Ryser blir vittne till sorg, grymhet och död, men hastar ständigt vidare utan att stanna upp.

Köp boken här.

9. Nocturner

Nocturner består av fem fristående berättelser som tillsammans formar en helhet. Här står möten, musik och avsked i fokus. En gatumusikant i Venedig råkar få syn på en av sina gamla idoler, en sångare vars karriär nu är på nedgång; en begåvad men okänd jazzmusiker och en firad sångerska möts under en sjukhusvistelse och mellan dem uppstår en lika trevande som osannolik bekantskap. En ung musiker stöter ihop och blir bekant med ett äldre par som turnerat Europa runt i vad som åtminstone på ytan verkar vara en perfekt tillvaro.

Köp boken här.