Jonas Brun: "Idén som fastnar kommer som en blixt"

En passionerad sommar i 1990-talets mitt har lett till mörker och svåra, stora hemligheter för Stewe och John. Många år senare möts de två igen … Jonas Bruns roman Ingen jämfört med dig handlar om att bli, och vara, vuxen.

 Och så hade du en stjärnhimmel under armen. Har du kvar den?

Vad sa du?

…

Vad var det du sa?

Det var inget.

Stjärnor?

Jag kommer inte ihåg.

Säkert?

Säkert.

/ Ur Ingen jämfört med dig

 

Stewe och John möts som unga. Det är 1990-talet och Sinéad O’Connors Nothing compares 2U spelas på radion under de varma sommardagar de två tillbringar tillsammans i ett gammalt hus på landet. En sommar som kommer förändra dem båda. De blir förälskade – men det är inte allt. När de möts som vuxna är det uppenbart att något hänt dem som tonåringar, något stort och mörkt som de inte kunnat lämna.
Jonas Brun är är alltså tillbaka med en ny roman: Ingen jämfört med dig. En roman om den första förälskelsen och om sådant som inte ens eld kan sudda ut. En återhållsamt skriven och samtidigt otroligt stark text lyfter hur det är att vara ung och veta vem man är fast inte andra ännu förstått – ett återkommande tema i Jonas Bruns böcker.

Samma typ av pojke betraktar världen

– Mina böcker är olika varandra men det finns några gemensamma saker: att vara ensam och längta efter samhörighet finns som en grund. I de flesta finns också en man eller pojke som har blivit äldre genom mina böcker. Det är samma typ av pojke, som betraktar världen. Mycket kommer ur mitt eget liv fast det inte är direkt självbiografiskt, berättar Jonas Brun som själv är i samma ålder som bokens huvudperson Stewe skulle vara idag.

– Det är enkelt att skriva om den tiden och det som fanns då. Om jag skulle skriva om 16-åringar idag skulle kräva det en helt annan sorts research, inte minst med tanke på tekniken. Huvudpersonerna tappar kontakten helt – hade de haft smartphones hade det inte hänt. Men när de ses igen hade de googlat.

Men det inre livet är sig förstås likt, 90-tal som idag.

Det handlade om dig. Aldrig om att du var sexton.

Varför är du här?

Jag har tänkt på dig.

Vad har du tänkt då?

Mycket. Tänkte att jag skulle komma till dig. Förra gången kom du till mig.

Kom och kom. Jag visste ju inte vem du var.

…

Och du vet ju knappast vem jag är längre. Det är länge sedan.

Jag ville veta om du var dig lik.

/ Ur Ingen jämfört med dig

Jonas Brun debuterade som ganska ung, redan 2004 kom Den andra tiden och sedan dess har det blivit åtta böcker, fyra romaner och fyra diktsamlinhar,  Han har också släppt flera poesisamlingar och översatt en del amerikanska poeter.

– Mitt författarliv har väldigt mycket handlat om vad jag ska göra mer, att jag ska skriva har jag vetat läge. Efter några böcker stod jag vid ett vägskäl – att försöka ta mig fram kulturvärlden eller kombinera med skrivandet med något annat?

Det blev något annat.

–Nu jobbar jag två dagar i veckan som psykolog och är författare tre dagar. Det har funkat bra hittills. Det är givande att göra fler saker och jag vill ha frihet att frihet att skriva vad jag vill utan att ta ekonomiska hänsyn.

Som psykolog arbetar han med demensutredningar, efter att tidigare ha jobbat med personer med högfungerande autism.

– Psykologyrket ger mycket för mig som människa. Jag har haft perioder där jag skrivit på heltid men då märkte jag hur hungrig jag var på världen. Så fort min sambo kom hem så kastade jag mig över honom för att veta vad som hänt …

Inspirationen kommer som en blixt

Var idéerna till hans berättelser kommer ifrån är egentligen lite oklart. Nästan ett sorts mysterium.

– Det är klart jag blir inspirerad av konst och musik och böcker men idén som fastnar kommer som en blixt.  I senaste boken skrev jag dialogpartierna i nutid på ungefär en vecka, väldigt snabbt. Men så började jag fundera på vad deras hemlighet skulle vara, det behövdes något mer. Då kom jag på vad det var, att det fanns ett brott.

Det finns alltså en väldigt dramatisk händelse som fond i Ingen jämfört med dig, något som sker i slutet av deras tonårssommar och som båda burit med sig genom livet utan att blivit avslöjade som skyldiga.

– Hur skulle det vara om man hade en fruktansvärd hemlighet i sitt liv? Man skulle antagligen tänka på den men allt man gör handlar inte om den utan om det runtomkring. Så är det för Stewe och John, säger Jonas Brun.

Han på bryggan ler. Stewe har blivit sittande för länge. Som han alltid blir sittande de där stunderna när han inte vet vad han ska göra eller säga. Så Stewe ror in. Han på bryggan tar fånglinan, knyter den snabbt och vant. Stewe snubblar när båten guppar till när han kliver ur, faller nästan men rätar upp sig. Dum och klumpig. Hade han inte styrsel på kroppen en gång?  Gjorde den inte som han ville? För länge sedan, i en annan tid, en annan kropp. Han på bryggan sträcker fram handen. Det är en stor hand med solblont hår på. Solblont hår på hela människan.

/ Ur Ingen jämfört med dig

Jonas Brun beskriver livet som författare i dag som hårt på ett vis. Det kan kännas utmanande att arbeta minutiöst och långsamt, samtidigt omgiven man av information som bara spottas fram.   – – Ända sen jag började skriva har ”domedagsgrejen” legat över mig: ”alla kommer lägga ner” – men det stämmer inte. Det är klart att litteraturen inte har samma vikt som när Charles Dickens skrev och en författare eller roman totalt dominerade men litteraturen har fortfarande saker som bara den kan göra.  Folk är nyfikna på det jag gör, på gott och ont.

Allt föll på plats med en insikt

Ingen jämfört med dig är den roman som tagit längst tid att skriva – och samtidigt kortast.

– Grundscenen när Stewe får syn på John på bryggan, den skrev när jag gick på Skurups folkhögskola när jag var 19 år och sedan blev det inget mer. Texten försvann i någon gammal dator som kraschade.
När han sedan började skriva dialoger förstod han plötsligt att det måste ha varit samma män som i den där bryggscenen, och då föll allt på plats.
– Jag skrev på boken i två år och det är snabbt för mig.

Vill du ha pengar? Är det därför du har kommit hit?

Jag vill inte ha några pengar.

Det är tjugo år sedan.?

Ja?

Det är bättre att låta det vara.

Du har ju tänkt på mig.

Det är inte det.

Vad är det då?

Det är bara bättre att låta det vara

/ Ur Ingen jämfört med dig