Arga bibliotekstanten: "Jag hittade en köttbullsmacka i en helt ny Stephen King-bok"

Arga Bibliotekstanten har sett ett och annat bokmärke –  det ena mer konstigt än det andra… Läs en ny krönika av Internets mest ärliga boknörd.

Du vet hur det är. Du läser en bok, blir avbruten och sträcker dig efter ett bokmärke. Men det finns inget tillgängligt. För regeln om bokmärken är: Man kan aldrig ha för många men hittar ändå inget när de väl behövs. Alltså får du ta till något annat, en avriven bit papper (men lova att ALDRIG riva sidor ur våra böcker!), ett foto, vykort eller i nödsituation: vilket föremål som helst som är såpass platt att boken går att stänga.

På bibliotek hittar vi därför allt möjligt liggande i återlämnade böcker.

En låntagare ringde, halvt hysterisk, för hon hade lagt två femhundralappar i en bok som lämnats in för ett par dagar sedan. Som tur var stod boken på hyllan och pengarna låg kvar. Så ett litet tips till er som vågar lägga pengar i böcker, avstå gärna från senaste bästsäljarna.

En annan gång hittade vi en hundralapp i en bok när vi hyllstädade. Det gick inte att spåra vem som lånat den sist så vi la undan den ett par månader med anteckning om vilken bok den hittats i. Det var aldrig någon som gjorde anspråk på den så det gick till personalfika istället. Vet inte om det var helt korrekt men hur som helst så är det säkert preskriberat nu?

Annat som kan upphittas:

• Shoppinglistor ”mjölk, bröd och kattmat”
• Lånekort (kan i och för sig vara bra att ha med sig men ännu bättre om man kommer ihåg att ta ur det sedan)
• Lånekvittot (också jättevanligt)

En del mindre trevliga objekt som:

• Kondomer (oöppnade)
• Portionssnus (använt)
• Servetter (använda)
• Kammar
• Tandpetare
• Prickig korvskiva
• Stekt ägg
• Ostskiva
• Macka med rödbetssallad (i en alldeles ny Stephen King på åttiotalet)

En riktig styggelse man också hittar i böcker är understrykningar och anteckningar. Ni som tycker det är ok att markera stora delar av texten i lånade böcker med fluorescerande överstrykningspenna, hur tänkte ni där? Jag skulle väldigt gärna vilja veta. Och spärra in er på livstid.

Andra tror det är mer diskret att skriva med blyerts, men det är bara marginellt bättre eftersom någon annan får sitta och sudda efter dem.

Sen finns de som inte håller med författaren och känner behovet av ge sig in i polemik, alternativt uppfostra kommande läsare, genom att göra små ilskna anteckningar i kanten: ”Dumheter!” ”Detta stämmer inte, enligt nyligen publicerad forskning…”

Vissa fynd har vi inte hjärta att slänga med en gång utan sparar i en låda bakom disken, där man t.ex kan hitta:

• Fem miljoner bleknade foton på små barn
• Anonyma gratulationskort
• Arkitektritning på fritidshus
• Indonesisk sedel (vi kollade och den var värd mindre än en svensk krona)
• Karta från över by i Hälsingland
• Handskrivet recept på Mammas kanelbullar
• Och så bokmärken. Alltså riktiga, för ändamålet gjorda bokmärken i alla möjliga olika utföranden: Vävda, broderade, souvenirinköp med texten Vienna, med inbyggd magnet eller laminerade barnteckningar.

Vad du gör med dina egna böcker bestämmer du förstås själv men om det är lånade böcker rekommenderar jag starkt: Skriv inte i dem. Alls. Avstå från att lägga i sådant som är fuktigt, smutsigt eller luktar. Och till sist: hundöron sitter med fördel på hundar – inte i böcker.