Malin Persson Giolito om året som gjorde henne till författare: En kavalkad av krämpor

”2009 flyttade jag med min familj till Florens. Vår äldsta dotter var nio, de yngsta sju och tre, Christophe hade fått jobb som gästföreläsare på universitetet där. Bo i Florens ett år, vem vill inte det? Jag såg framför mig ett år av sömlöst skrivande. Vi hade hyrt hus på landet, jag skulle sitta som en lyckligt gift Elizabeth Gilbert och blicka ut över de toskanska kullarna. Äta ute på kvällarna, lyssna på syrsorna. Få tid för kärleken. Det måste vara drömmen, tänkte vi.

Jag satt isolerad i hettan bakom tjocka gardiner

Drygt åtta år senare kan jag se att det var det. Det året var ovärderligt för oss som familj och gjorde mig till författare. Men medan det pågick märkte jag det inte. För på landet kunde vi inte bo. Jag satt isolerad i hettan bakom tjocka gardiner och kom inte utanför dörren förrän Christophe kom hem från jobbet med vår enda bil och våra tre konstant bilsjuka barn (som inte uppskattade de smala, kurviga och backiga vägar som skilde vårt hus från civilisationen).

En parodisk kavalkad av krämpor

Vi flyttade in till stan. Jag fyllde 40 och firade med att få diskbråck. Det var början på en närmast parodisk kavalkad av krämpor. Under året fick jag körtelfeber, lunginflammation, spruckna trumhinnor, hemorrojder, mellanblödningar, hårlöss och hälsporre. Av Elizabeth Gilberts Eat Pray Love klarade jag egentligen bara av ätandet med bravur.

Och så skrev jag min andra roman. Den fick heta Bara ett barn och handlar om Alex, åtta år. Advokaten han tilldelas när det uppdagas att han blir misshandlad hemma heter Sofia Weber och jag brukar kalla henne för den advokat jag trodde att jag skulle bli när jag pluggade juridik och som jag ibland önskar att jag hade kunnat bli efter att jag fick sparken och var tvungen att byta karriär.

I dag släpps Bara ett barn i pocket-nyutgåva och jag kan ärligt säga att det är den av mina böcker som har resulterat i de mest berörande läsarreaktionerna. Personer som har skrivit till mig för att berätta om kampen för ett liv i trygghet. Jag är så glad för att Bara ett barn får möjlighet att hitta nya läsare. Det finns många Alex-barn. De går att rädda. Om vi bara vågar se dem.”

Av Malin Persson Giolito (originaltexten publicerades tidigare på hennes instagram)

Läs också:
Malin Persson Giolito: ”Säger någon en gång till att det är skönt att det äntligen pratas får jag känningar av kommande blodpropp”

Malin Persson Giolito är tillbaka: ”Det allvarligaste med terrorism är hur den får oss att se på varandra”