Han skrev sommarens måste-läsning och hyllas nu världen över

Han är gymnasieläraren från Lund vars bok blivit en världssuccé – såld till 30 länder redan innan den kommit ut. Mattias Edvardssons roman föddes en sen natt när han funderade på att hans små döttrar en dag skulle bli tonåringar.

Tänk dig att du ligger hemma i sängen sent en natt, och väntar på ljuden av att din tonårsdotter kommer hem. Tänk dig att du sedan hittar blodiga kläder i hennes rum morgonen därefter. Och tänk dig att hon därefter grips, misstänkt för mord.

Skulle du berätta för polisen om de blodiga kläderna? Hur långt skulle du vara beredd att gå för att skydda ditt barn och din familj?

– Jag tror att alla föräldrar kan sätta sig in i de tankarna, säger Mattias Edvardsson, själv far till två döttrar.

– Idag är de små, men en dag är de ju tonåringar. Och tänk att ligga och vänta på dem, och inte veta var de är, vad de gör… Det var vad jag tänkte på sent en natt när jag skulle somna, och då kom berättelsen till mig.

Dottern anklagas för mord och allt rasar

Handlingen i En helt vanlig familj kretsar kring just en ”helt vanlig familj”: prästen Adam, juristen Ulrika och deras 19-åriga dotter Stella. De bor i ett skyddat villaområde i Lund och på ytan är allt perfekt. Men så anklagas Stella för mord, hamnar i häktet, och allt rasar. I tre olika delar får vi följa deras olika berättelser kring händelseförloppet, och bit för bit avslöjas sanningen om vad som egentligen hände.

– Det handlar om att vara förälder, och de moraliska dilemman man kan hamna i, säger Mattias.

Vad skulle du själv ha gjort?

– Det är svårt att säga. Men jag tror att jag skulle kunnat rucka på många av mina moraliska principer när det gäller mina barn. Men hur långt jag skulle kunna gå, det vet jag inte. I boken försöker jag att driva pappan till sin spets.

Jag tror det är en universell berättelse

Boken har hyllats och sålts till hela 30 länder, redan innan den blivit utgiven. En supersuccé. Och med sådana avtal att agenten bad Mattias sätta sig ner när hon ringde för att berätta. Mattias är inte helt bekväm med att prata om det.

– Det känns overkligt, abstrakt. Man fattar det inte riktigt. Det har ju blivit lite bakvänt – eftersom boken inte kommit ut i Sverige ännu. Jag hoppades att den skulle bli såld till kanske fem länder, som min förra bok En nästan sann historia. Men 30 länder… det hade jag aldrig kunnat tro.

Han har själv svårt att förklara succén. ”En bra agent”, säger han först.

Men det måste väl vara något mer än så, eller hur?

– Jo, jag tror att det är en universell berättelse, den är varken speciellt svensk, skandinavisk – utan den kunde lika gärna utspelat sig i en amerikansk småstad, till exempel.

Större moralisk förväntan på en präst

Hur tänkte du när du valde karaktärernas olika yrken?

– Att pappan, Adam, skulle vara präst, det visste jag tidigt. Jag ville att det skulle bli så tufft som möjligt för honom att ljuga och gå emot sin moral. Även om vi idag kanske inte har samma naiva syn på präster som förr, så är det ändå ett yrke där man förväntar sig något mer vad gäller moral och hederlighet.

Och frun då, Ulrika, som är jurist – berätta om henne.

– Inledningsvis skrev jag bara utifrån Adams perspektiv, och då var frun en bi-karaktär. Jag hade ännu inte bestämt vilken funktion hon skulle ha i berättelsen. Men av någon anledning blev hon jurist, och sedan blev det tydligt att det var lämpligt när jag insåg vilken roll hon kunde ha. Och så förstod jag också att det var viktigt att nyansera Adams berättelse, och lade därför till Stellas och Ulrikas syn på saken.

Viktigare att veta varför det skedde

Som läsare har man ingen aning om vad som ska hända, och det är spännande till sista sidan. Och det låter som att du inte heller visste vad som skulle hända i berättelsen?

– Det stämmer, och så är det ofta för mig.  Det kan vara en fördel, tror jag. Är man väldigt övertygad om hur det ska vara så finns risken att det smittar av sig i texten. Jag visste vad som hänt, och varför – men jag visste inte vem som hade gjort det.

Hur viktigt var det för dig vem som var mördaren, då?

– Nej, det var egentligen inte jätteviktigt. Det är klart att det är en del av drivet och spänningen att få veta om vem det var, men jag tänker att det framför allt är intressant att få veta varför det skedde.

Boken handlar framför allt om familjedynamiken och hur den påverkas av rättsprocessen. Vad fick dig att vilja utforska familjen?

– Vår familj är väl den närmaste relationen vi har. Men hur väl känner vi varandra, egentligen? Jag har funderat mycket på det här. Jag ville beskriva att människor ofta framstår på ett sätt på ytan – till exempel Adam, som man tror är en fantastisk pappa, en person som sköter allt. Men är det så?

Man ska inte vara naiv när det gäller tonåringar

Just det i det avseendet passar det bra att skriva om tonåringar och deras föräldrar…

– Precis, det finns mycket som föräldrar inte vet om sina tonåringar. Adam i boken tror att han har kontrollen, vet allt. Jag hoppas att jag aldrig blir så kontrollerande som han är. Och samtidigt, för mig är det inte självklart att jag inte ska lägga mig i vad min femtonåring gör.

Ja, du är gymnasielärare – du måste ha sett en del?

– Jag får ju höra allt ur tonåringarnas synvinkel, och de flesta föräldrar är säkert fantastiskt bra. Men en del av eleverna berättar hur enkelt det är att manipulera föräldrarna, speciellt när det gäller nätet. Där lever de ett helt eget liv, föräldrarna har ingen koll överhuvudtaget.

– Det svåra blir när föräldrarna tror att de vet allt om sina barn. Som säger att de litar ”till hundra procent” på sin tonåring – ”hen berättar allt för mig”.  Jag tror att det är extremt sällsynt att tonåringen berättar allt.

Nej, man kanske inte ska vara naiv när det gäller tonåringar, menar Mattias:

– Det är väl jättebra att ha tillit, men jag kommer aldrig tro att min dotter berättar allt för mig när hon är 14 år.  Det är en komplex fråga, och det gör den intressant att utforska i en roman.

Till sist, vad är egentligen en helt vanlig familj?

– Ja, Adam funderar på det, när han sitter i rättssalen. Att han aldrig varit där. För en helt vanlig familj hamnar inte i en rättssal.

Foto: Caroline Andersson

Tack till John Häggblom, Forum.