Johan Theorin: ”Swedish love handlar om den sämsta sortens manliga beteende"

Från öländska deckare till porrfilmsinspelning på svenska landsbygden. Kortromanen Swedish love handlar om sex, maktmissbruk och den sämsta sortens manliga beteende –  högaktuella ämnen som författaren Johan Theorin burit med sig i tjugo år.

Det var länge sedan vi läste något nytt av deckarförfattaren Johan Theorin, mest känd för sin älskade deckarsvit från Öland. Men i år är han tillbaka, och det med flera olika projekt: i sommar utkommer den första delen i en fantasytrilogi för yngre läsare, i höst får vi med stor sannolikhet läsa fortsättningen på skräckromanen Sankta Psyko. Och först ut är kortromanen Swedish love på Bonnier Bookery.

­– Plötsligt händer allt verkligen på en gång. Men jag gillar att jobba parallellt med olika saker, och denna gång råkade flera texter bli klara samtidigt, säger Johan Theorin och ser lite förvånad ut.

För den som tidigare läst hans Ölandskvartett är miljön i Swedish Love en smula överraskande – och frågan är om den inte är överraskande för de flesta läsare: Swedish Love utspelar sig på en porrfilmsinspelning i en isolerad villa, någonstans på den svenska landsbygden.

Hit kommer den bedagade porrfilmstjärnan Venus Willendorf för att spela in porrfilmen ”Herr Arnes penisar” tillsammans med sin gamle vapendragare, porrfilmsregissören Ted Wetter och tre unga amatörer. Det är årets sista porrfilmning, sent i december och borde vara ett enkelt jobb. Men så isoleras de fem av en snöstorm, och saker och ting går inte riktigt som planerat.

”Pornografin kidnappar sexualiteten och paketerar den som en handelsvara”

Idén har Johan Theorin burit med sig i nära tjugo år, sedan slutet av 1990-talet. Då var han reporter på Svenska Dagbladets Idag-redaktion, och arbetade med en uppmärksammad reportageserie om de sexshoppar som då fanns runt om i Stockholm. Johan besökte affärerna, försökte prata med de kunder som fanns på plats och skriva om företeelsen.

– Det var verkligen deprimerande att besöka den där miljön. En känsla av ensamhet, utsatthet. Och ändå lockar den många män. Vi har ju alla sexuella behov, men pornografin kidnappar sexualiteten och paketerar den som en handelsvara, säger Johan Theorin

Artikelserien gav stoff och idé till en pjäs, som kom att sättas upp på Kulturhuset i Stockholm 1999. Därefter har idén legat och grott i nära två decennier.

Det är kanske ett stort kliv från hans öländska deckare, som blivit så älskade. Men själv ser han en tydlig röd tråd i sitt skrivande:

– Jag intresserar mig för slutna världar. Jag har ju skrivit om öar, som man kan se som en sluten miljö, och en psykklinik, i Sankta psyko. En porrfilmsinspelning är också en speciell, sluten värld, och jag är nyfiken på människorna som söker sig dit – vilka är därinne, vilka söker sig dit?

Han ser andra likheter med tidigare skrivande:

– Det handlar alltid om relationer och människor som är i känslomässigt pressade situationer. Oavsett om det är ett mord som sker eller en porrfilmsinspelning, så vill jag undersöka hur människor reagerar vid dessa tillfällen.

Din kortroman heter Swedish love, men så mycket kärlek är det inte. Snarare är den övergripande känslan klaustrofobisk.

– Kul att du säger det. Klaustrofobi… Ja, övervåningen i den där sunkiga villan tänkte jag mig som en labyrint, det är små rum, ljuset går hela tiden. Det är kroppsliga skavanker, sunkigt, snöstorm. Och allt som kan gå fel, går fel.

Den sämsta sortens manliga beteende

Temat i Swedish love är sex och makt, något som onekligen ligger i tiden:

– Jag har ju funderat under lång tid på den här historien, och så råkar det bli väldigt aktuellt med alla frågor som debatterats under hösten i samband med #MeToo.

Maktstrukturer, som kanske är subtila i andra miljöer, är tvärtom brutala inom porrindustrin, menar Johan:

– Det syns så tydligt, säger han. Makten har regissören, och det är nästan uteslutande en man. Swedish love handlar om den manliga makten, och den sämsta sortens manliga beteende.

I tolvårsåldern bläddrade Johan Theorin i en porrtidning och såg en bild av två män och två kvinnor, varav en var ung och en mycket äldre, precis som personerna i hans roman. Bilden etsade sig fast, har följt med Johan sedan dess. Vilka var de här personerna, hur hamnade de här?

– Det är inte en enkel fråga att få svar på. Människorna i porrindustrin behöver inte vara några offer och kvinnorna har oftast mycket högre lön än männen, men de följer maktstrukturer, mönster. De gör kanske vad som förväntas av just dem.

De tror inte på kärleken

Johan Theorin berättar om en vän, som arbetade en kort period som dansare på en sexklubb. Det gemensamma för de tjejer han lärde känna där var att de inte hade någon bra erfarenhet av kärlek.

– De trodde inte på kärleken, och det kanske är ett motto för karaktärerna i Swedish Love.

Själv tror han på kärleken. Och han tror att den finns även i Swedish love, ”även fast alla inblandade förnekar den”.

Och han hoppas på sina karaktärer:

– Man blir ju lite förälskad, jag vill att det ska gå bra för dem. Jag har aldrig hatat någon karaktär, till och med en mördare känner jag för. Svartvita berättelser blir inte bra. Mitt mål är inte att skriva en berättelse med tydligt budskap, utan det är upp till läsaren att tolka.

Och han hoppas att texten ska väcka tankar:

– Som författare vill jag att den blir ihågkommen. Att personerna stannar kvar, blir några som läsarna funderar över. Det här är en sådan text.

Foto: Stefan Tell