Läs en krönika ur 242 av Fredrik Strage: ”Kanske är jag inte ett pucko utan en prepper”

Har du gamla DVD:er i något förråd? Det har Fredrik Strage också. Läs en av hans uppskattade krönikor som nu publiceras i samlingen Strage 242.

”I framtiden när alla andra måste sälja handjobb på Mariatorget för att få pengar till inspelningsbara dvd:er kommer jag att kunna softa.”

I källaren står tre kartonger. ”Kan vi inte slänga de där?” frågar min fru. ”De kanske behövs någon gång”, svarar jag. Hon himlar med ögonen och säger: ”De kommer aldrig att behövas. Aldrig någonsin.”

Du undrar kanske vad kartongerna innehåller. 20 kilo idioti, skulle de flesta säga och ibland håller jag med om det, särskilt när jag försöker pressa in andra prylar i vårt överfulla förråd. Just då är idiotin i kartongerna jämförbar med den gången jag – för att verka sofistikerad – drack en halv flaska Bourgogne från 1947, trots att vinet luktade som hålfotsinlägg av samma årgång, varpå jag Exorcisten-spydde i ett dygn. Eller när jag härom veckan kom hem på kvällen, spritade händerna för att bli av med baciller och, med fingrar täckta av alkogel, försökte ta ut mina kontaktlinser.

Innan jag berättar vad som ligger i kartongerna vill jag att du drar dig till minnes hur det kändes första gången du såg en film på dvd. Färgerna! Skärpan! Ljudet! Extramaterialet! Precis som jag blev du säkert övertygad om att dvd var framtidens filmformat. Min glädje närmade sig en rent extatisk nivå när det i början av nollnolltalet blev möjligt att bränna dvd:er lika enkelt som jag tidigare kopierat kassetter.

Livet lekte ända till 2004 när regeringen meddelade att den så kallade kopieringsersättningen (som kompenserar upphovsmän för privat kopiering) skulle chockhöjas. På nätet fruktade cineaster att inspelningsbara dvd:er skulle bli 800 procent dyrare. Det fanns ingen tid att förlora. Jag sprang till närmsta datorbutik och köpte ett lass glänsande skivor – närmare bestämt 1 000 stycken. ”Nu var jag allt slug”, tänkte jag på väg hem. ”I framtiden när alla andra måste sälja handjobb på Mariatorget för att få pengar till inspelningsbara dvd:er kommer jag att kunna softa.”

Men avgiften höjdes inte lika mycket som planerat. I stället sjönk priset på vanliga dvd-titlar så jag köpte fler och kopierade färre. Med tiden började jag irritera mig på delar av dvd-formatet, främst den flera minuter långa antipiratreklamen som inte går att spola förbi och den obligatoriska varningen om att filmen inte får visas på fängelser eller oljeriggar – som jag senast såg på dvd:n ”My little pony: Friendship is magic”. Ett av skälen till att jag numera föredrar streamingtjänster är att de befriats från de juridiska förmaningar som dvd-konsumenter tvingas titta på.

Hur som helst står mina 1 000 dvd:er kvar i källaren. I stället för att slänga dem och erkänna att det var en puckad investering inbillar jag mig att de kan komma till nytta i en nödsituation. Kanske är jag inte ett pucko utan en prepper, som folk kallas när de samlar konserver, dricksvatten, mediciner och vapen inför samhällets oundvikliga sammanbrott. De räknar dock med att elen stängs av, vilket skulle göra mina förnödenheter poänglösa.

Men tänk om det blir som i ”South Park”-avsnittet ”Over logging” där folk slösurfar så mycket att internet plötsligt tar slut. Allt är precis som vanligt men det händer ingenting när man klickar på webbläsaren. Den digitala torkan gör att internet måste ransoneras till bara några få megabyte per dag. Ingen kan längre ladda ner eller streama filmer. ”Tänk om det blir så!” säger jag till min fru. ”Då kommer mina 1 000 inspelningsbara dvd:er definitivt att behövas.” ”Ja, risken är ju överhängande”, suckar hon. ”Den som spar han har”, säger jag.

FOTNOT
Vill du köpa inspelningsbara dvd:er billigt? Mejla mig på fstrage@hotmail.com.