Hanne Vibeke Holst: "Frågan är inte om katastrofen sker, utan när"

Det är faktiskt bara fiktion. Den som läser Hanne Vibeke Holsts nya thriller Som pesten börjar trösta sig själv direkt: ”Det är bara katastroftankar”. ”Det kan inte hända på riktigt.”. ”Det är en dystopi”. Det kan faktiskt inte komma en dödsinfluensa som slår ut hela Danmark.

Tyvärr. Det som händer i boken kan hända i verkligheten, kommer att hända – författaren är själv helt övertygad, liksom de många experter hon träffat under researchen till detta mastodontverk till bok. En världsomspännande pandemi är rentav trolig – och den som läser ut boken kan inte blunda för det oundvikliga.

– Frågan är inte om pandemin kommer, utan när, säger Hanne Vibeke Holst som är på Sverigebesök för att prata om denna sin senaste roman, som har tagit henne fyra år att färdigställa. Något som känns som en orimligt kort tid med tanke på bokens omfattning: nästan 700 sidor relationsdrama och global världspolitik.

Dödlig influensa slår mot de unga

I Som pesten har hon placerat en ny, dödlig, influensa som slår allra hårdast mot de unga – mitt i flyktingkrisen 2015. Medan människor folkvandrar längs vägar och broar mot norr, Danmark och Sverige, färdas ett virus lika snabbt med bil genom en dansk affärsman som jobbar på en grisfarm i Ukraina. Han ger sin vattenflaska till en flykting innan han kollapsar och dör av det mycket aggressiva viruset. Och det är bara början. Inom en kort tid kommer många tusen danskar att smittas och dö, medan samhället står handfallet och befolkningen flyr – och sedan står resten av världen på tur. I centrum av handlingen står läkaren Karoline Branner, som flyttat med sin familj till Genève för att arbeta med pandemibekämpning för WHO, där hon blir den första som ser de oroväckande tecknen på vad som ska komma.

Flyktingkrisen, tiden som boken utspelar sig i kommer vi alla tydligt ihåg. Känslan av undantagstillstånd, hjälporganisationer på landets tågstationer och sedan gränskontrollerna… Det är inte svårt att sätta sig in att katastrofen skulle kunnat utvecklas där och då, när allt kändes som att det stod och vägde.

Behövdes en snabb katastrof

– Jag letade efter en historia att placera i nutiden: vad är det som sker med världen? Är det verkligen så mörka tider nu eller är det bara något vi tror? I alla tider har ju människor sagt att ”nu, nu går världen under”. Generationen över oss oroade sig för atomkriget, generationen dessförinnan hade världskriget och nu ville jag skriva om vad som hör till vår generation, vilken är VÅR stora globala utmaning?

Då behövdes en story som kan utveckla sig relativt snabbt – det fanns exempelvis inte tid att vänta 50 år på klimatkrisens kulmen utan det skulle vara en snabbare katastrof som kunde slå hårt mot oss i Norden.

– Jag var hos WHO i Genève och försökte ta reda på vad det kunde vara och så kom jag in på deras avdelning ”Pandemic and and epidemic diseases”.

Det visade sig att generaldirektören där hade varit koordinator under svininfluensan 2009, det jobb som bokens karaktär Karoline får. Och där fick Hanne Vibeke Holst en aha-upplevelse.

– Efteråt frågade jag generaldirektören ”var svininfluensan vår tids stora pandemi, blev det inte värre?” och hon svarade ”nej, det var det inte. Den kommer, den stora kommer. Vi vet bara inte om det än.”

Skrämmande beräkningar

Ett skrämmande scenario, ännu mer skrämmande av att det faktiskt är sant. Hanne Vibeke Holst går vidare med att berätta att Bill Gates har gjort algoritmiska beräkningar som visar att det är en pandemisk influensa som är det största hotet mot mänskligheten.

– Allt handlar om när det händer – inte om. Jag förstod direkt att här har jag mitt drama. Hur förhåller man sig till en potentiellt global katastrof?

Det är inte dystopi, inte science fiction. Hon ville undersöka vad som händer med en grupp individer i sin yrkesposition och sitt privatliv när det stora hotet är överhängande.

– Det är svårt material att göra till en roman som alla vill läsa! Jag valde att skriva den som en politisk thriller och försökte samtidigt tänka på min stora, breda publik. Det här skulle kunna tilltala alla.

Hon har skrivit om politik tidigare, hela Kronprinsesstrilogin handlar om makt och maktstrukturer: kvinnans förhållningssätt till makt, mäns förhållningssätt till kvinnan och till makt…

– Hela det där fältet med politik, makt, beslut, idealism, moraliska och etiska frågor har upptagit nästan hela min karriär. Men nu flyttade jag arenan från den nationella danska till det internationella, globala samhället.

Det innebar massor av research på storpolitik men även på Genève, en ikonisk stad, världssamfundets huvudstad, ett humanistiskt centrum.

– Jag visste inte ens att FN hade sitt Europakontor där men nu har jag bott där i omgångar och gjort research.

Storpolitiken som ett ekonomiskt spel

Hon har själv blivit god vän med generaldirektören för FN-kontoret i Genève, som är dansk. Storpolitiken framstår i mycket som ett spel mellan mäktiga individer med siktet inställt på profit och med världsbefolkningen som vapen och högerpopulistiska vindar som blåser. Ekonomiska intressen påverkar storpolitiken, så att moraliskt riktiga beslut får vika.

– En pandemi är svår att bekämpa, för den är så dyr. Folk får panik, vilket leder till kaos och det kan hända i de mest välorganiserade delarna av världen. Även de är otroligt sårbara.

En av Hanne Vibeke Holsts stora styrkor som författare, som också gjort henne så älskad av sina läsare, är att hon alltid hittar den lilla människan i det stora skeendet. Flyktingflickan som vill rädda världen. Den fattiga bondfrun som faller offer för ett internationellt maktspel. Den svikna hustrun, det utsatta barnet.  Och tanken väcks: hur skulle jag själv agera? Skulle jag agera för att rädda världen eller är varje människa sist och slutligen sig själv närmast? Någonstans här tycker Hanne Vibeke Holst själv att bokens viktigaste budskap ligger.

– Vi humanister behöver tänka över om vi verkligen, verkligen menar att alla människor är lika mycket värda. Menar vi verkligen det? Eller menar vi faktiskt egentligen att vi priviligierade människor i väst är lite, lite mer värda? Jag är inte helt säker på att inte alla, också du och jag, i vårt innersta känner att det är lite viktigare att vi överlever än ett barn på andra sidan jorden.

Det är en sak, en annan är att vi befinner oss i en tid när katastrofer pågår hela tiden. Just nu pågår flera stycken runt i världen. Katastrofer med dramatiska, omvälvande följder för människa och samhälle.

– Vi måste fatta, att vi inte är katastrofresistenta här. Så länge vi tror ”det aldrig kan hända hos oss” så är vi inte solidariska. Vi tror att vi aldrig kommer att bli flyktingar, men det kan hända.

Ett viktigt budskap, som är i princip omöjligt att missa för den som läser Som pesten: våra liv är inte mer värda än de andras och globala utmaningar kan vi bara lösas det genom samarbete.

En stor, episk berättelse är skriven, en så stor att Hanne Vibeke Holst har svårt att tänka sig att hon ska skriva fler romaner som denna. Nu börjar hon på nästa bok – en fortsättning på succén Min mosters migrän.