Anders de la Motte: "Jag bearbetar att mitt föräldrahem är borta"

Före detta polisen och säkerhetschefen Anders de la Motte har blivit en av Sveriges största deckarförfattare. Nu är han äntligen tillbaka med en ny bok i sin årstidsserie: Vintereld.

En framgångsrik kvinna ärver en stugby hos en faster hon inte träffat på många år. Reser motvilligt dit – för att upptäcka saker om sin bakgrund hon aldrig hade kunnat ana.

Det är upptakten till Anders de la Mottes senaste bok Vintereld, tredje delen i hans psykologiska serie deckare som befäster hans roll som en av Sveriges främsta författare i genren. Resan till dagens framgångar har gått via polisyrket och mer ”hårdkokta” romaner. Steget upp skedde när han återvände till sin egen barndomsmiljö: Skåne.

– Mina första fem böcker handlade bara om Stockholm – men sedan åkte jag hem. Min pappa blev sjuk och vi var tvungna att sälja gården jag vuxit upp på. En massa miljöer som varit självklara fanns plötsligt inte längre för mig, berättar Anders de la Motte som även själv har flyttat tillbaka till Skåne och bor med familjen i Lomma.

Värdesätter småstaden på ett annat sätt

Det krävdes kanske också storstadens distans för att värdesätta saker som finns på en liten ort: att alla känner varandra, känner till varandras släkthistorier.

– Allt som jag rullat med ögonen åt i alla år, nu var det guld. Jag behövde vara borta i några år för att förstå det. Genom att skriva om min barndomstrakt får jag dessutom en chans att bearbeta att min barndom är slut, mitt föräldrahem borta.

Det kanske är därför det finns en melankoli i hans böcker. Platserna som kan vara så lyckliga förvandlas till en mardröm för de inblandade.

– Alla böckerna i årstidsserien har samma känsla, en vuxen människas blick på barndomen. När man var barn trodde man det var för evigt…

Första boken i serien, Slutet på sommaren, utspelade sig på kanten mellan skog och slätt. Del två, Höstdåd, handlade om en ås. Vintereld utspelar sig vid en större sjö. Alla miljöerna är bekanta för Anders de la Motte.

– Det finns hur mycket som helst att ta av där hemma och jag åker ofta dit och gör research.

Foto: Thron Ullberg