Johanna Haegerström är förläggaren för utländsk skönlitteratur på Albert Bonniers Förlag som hittar böckerna det pratas mycket om, hamnar på kritikerlistor och rankar högt på Goodreads. Här skriver hon själv om ett av sina senaste fynd: kritikerhyllade Madonna i päls av Sabahattin Ali.
En boks väg till läsaren, via grindvakten som är förlaget, kan vara lång och slingrande. Jag tillhör dem som älskar att höra mina kollegor berätta om hur de hittat fram till böckerna i sin utgivning, och allra roligast är förstås historierna om de oväntade upptäckterna: oslipade diamanter till debutanter i manushögarna, överraskande internationella bästsäljare som man hinner knipa innan konkurrenterna vaknar, förbisedda klassiker som dammas av.
Våren förra året ramlade jag över en artikel i New York Times som handlade om ett bokhandelsfenomen i Turkiet. Sabahattin Alis klassiska lilla kärleksroman Madonna i päls, som kom ut första gången 1943, hade plötsligt rusat upp på topplistorna igen efter att länge ha varit smått bortglömd. Anledningen till fenomenet stod att finna i författarens biografi – Sabahattin Ali var dissident, kritisk till Atatürk, satt i fängelse för att ha skrivit dikter med politiskt innehåll och mördades när han i slutet av 40-talet försökte lämna landet. Enligt artikeln tycktes det som att nya, och framför allt unga, läsare hade börjat läsa Ali som ett politiskt ställningstagande, för de skribenter och journalister vars frihet inskränks i Turkiet idag. Jag tyckte att den här historien lät så spännande att jag direkt lade det upphajpade manuset jag höll på att läsa åt sidan (detta var precis före bokmässan i London …) och istället laddade ner den nyutkomna engelska översättningen av Madonna i päls till paddan.
Och sen blev jag alldeles förförd. För även om historien bakom Madonna i pälsär intressant, så är romanen en upplevelse i sin egen rätt, och den handlar inte om politik över huvud taget. Istället är det en kärleksroman, historien om turkiske Raif och den tyska konstnären Maria som träffas och förälskar sig i varandra i Berlin på tjugotalet. Tänk en turkisk Stonermed en rejäl dos bitterljuv kärlek – även här handlar det om hur livet lägger krokben för lyckan. Jag har alltid varit svag för berättelser om kärlek, men i Madonna i pälskompliceras relationen och blir än mer intressant eftersom huvudpersonerna värjer sig mot de roller som traditionen bjuder dem. Den obändiga Maria är en häpnadsväckande modern kvinna – tecknad av en manlig författare på 40-talet! – som värjer sig mot tvåsamheten, vägrar stå kvar på piedestalen och konstaterar att hon och den känslige drömmaren Raif tycks ha bytt roller i relationen.
Fyra år efter nyutgivningen ligger Madonna i pälsfortfarande på topp tio i bokhandeln i Turkiet, och säljer flera hundra tusen ex om året utan att försäljningen visar tecken på att mattas av. Men utanför landet har den hittills varit helt okänd – innan 2016 fanns den inte översatt till engelska. Det är en roman som tagit tid på sig att nå svenska läsare, men som jag hoppas nu ska väcka upptäckarlusten hos många.
Johanna Haegerström