Mons Kallentoft: ”Jag fick idén av en artikel om en pojke som glömts i en varm bil”

Att själv vara orsaken till sitt barns död är kanske det värsta som kan drabba en människa. I sin nya bok Himmelskriket tvingar Mons Kallentoft den komplexa kriminalinspektören Malin Fors att rannsaka sitt eget liv.

Läs mer: Alla böcker i Malin Fors-serien

Han fick idén av en artikel i Washington post. Den handlade om att det blivit allt vanligare att föräldrar glömmer sina barn i varma bilar på sommaren. Som förklaring gavs den allmänt ökade stressen i samhället. Särskilt beskrivningen av hur en tvåårig pojke reagerat och vilken fruktansvärd smärta han utsatts för innan han dog grep Mons Kallentoft.

– Vi lämnar detaljerna därhän, vilket jag också gör i boken. De behövs inte. Men det var det där jäkla skriket där i bilen, det som ingen hörde, som jag ville utgå ifrån, säger han när vi möts strax efter att hans nya bok kommit ut.

Himmelskriket är den tolfte boken i serien om kriminalinspektör Malin Fors i Linköping, och den tredje i en serie som tar sitt avstamp i människans fem sinnen. Förutom Malin handlar boken om Fanny som kommit tillbaka efter en tid som utbränd, och gör det som är varje förälders värsta mardröm: själv råkar orsaka sitt barns död. Inramningen är förstås ett säkert sätt att väcka känslor hos de flesta läsare.

Hur var det att skriva om detta, du är ju också pappa?

? Först måste man förstås hitta känslorna och gå in på djupet där och då vilket är jättejobbigt, men det är ju själva uppgiften. Sedan måste man ta två steg tillbaka och bli den iskalla och nästan elaka domptören. Som författare blir man som en kirurg, då kan man inte känna efter så mycket.

Både Himmelskriket och Mons Kallentofts förra Malin Fors-bok, Bödelskyssen, kretsar kring förlusten av ett barn men också kring hämnd. När nyheten om kvinnan som glömt sitt barn i bilen når allmänheten är tonen i sociala medier inte nådig – man kräver vedergällning. Här kan utläsas en viss kritik mot den lynchmobb-tendens som inte sällan märks i vårt sociala medier-samhälle.

? Att häva ut sig hemska saker i sociala medier är en sådan ”quick trigger”. Man kan leva ut sina mörka känslor på mikronivå, agera på känslan utan att det kostar en något. Medan det kan kosta väldigt mycket för den som är utsatt.

Polariserat klimat i Sverige

Själv bor Mons Kallentoft sedan fem år i Palma på Mallorca där han fullt ut kan koncentrera sig på skrivandet. Han saknar inte det polariserade klimat som han tycker har utvecklats i Sverige de senaste åren.

– Det finns ju inga diskussioner om någonting. Man är antingen för eller emot, och är du inte med mig är du en komplett idiot som inte har rätt att uttrycka dig.

? Detta skrämmer mig. Jag som är en rätt tvivlande person har blivit räddare än någonsin att tycka något. Och jag har blivit mycket mer frågande i böckerna, ger aldrig några svar för jag har ingen aning.

I Himmelsskriket får Malin Fors stå för de komplexa och djupt mänskliga känslorna. Hon är själv en person med dragning åt det mörka och destruktiva, med såväl alkoholproblem som ett trassligt privatliv bakom sig. Hon tycker synd om den drabbade mamman men kan inte låta bli att också ifrågasätta henne, och vacklar mellan empati och förakt.

? Malin känner ju så starkt sin egen skam i detta. Hon har kört stupfull, gjort massor med dumma saker genom åren som hon alltmer förstår har påverkat hennes dotter Tove. Hon fattar att detta mycket väl hade kunnat vara hon.

Att fortsätta när allt ser svart ut

Boken väcker också den intressanta frågan hur det är möjligt att som människa leva vidare efter att det värsta har hänt, med all den smärta och skuld det innebär. Vad är det hos oss människor som gör att vi fortsätter också när allt ser svart ut?

? Det där är en bra fråga och det finns ju vissa som inte orkar heller. Men självbevarelsedriften hos människan är så otroligt stark. Det första vi gör när vi kommer in i den här världen…

Mons tar ett djupt och häftigt andetag för att simulera det nyfödda barnets möte med världen utanför livmodern.

? …det är ju inte styrt av viljan, att andas. Själva livsviljan är så överordnad allt annat. För Fanny är det kanske tron på att det någon gång ska finnas något som gör livet värt att leva igen som gör att hon inte bara ger upp. Många som förlorar ett barn skaffar ett nytt. Men man skulle aldrig bli rak igen …

Kombinera konstnärskap med kommersiell framgång

Det är nu över tio år sedan den första boken om Malin Fors gavs ut. Hon kom till ur en strategisk plan när Mons Kallentoft, efter att ha skrivit några smalare böcker, fick rådet av sin förläggare att skriva deckare. Tillsammans med sin flickvän, nu fru, Karolina uppfann han en kvinnlig kriminalinspektör som skulle vara en mer mänsklig variant av de manliga stereotypa poliserna som super och har dålig relation till sina barn. I dag har böckerna översatts till ett tjugotal språk och har sålt i över tre miljoner exemplar. Bland alla dessa mängder av deckare – vad är det som gör att hans gått så bra?

? Jag tror så här: För mig spelar det ingen roll om det är en deckare. Jag började skriva när jag var fjorton och det är det enda jag velat göra sedan dess. Det tror jag gör att det finns en jävla ärlighet i mitt berättande, även om det många gånger också är kommersiellt tänkt.

? Ja, det är klart det går att kombinera konstnärskap med kommersiell framgång! Se bara på konstvärlden, Jeff Koons och Andy Warhol. Det är bara i litteraturvärlden som det inte verkar vara okej och jag fattar faktiskt inte varför.

Men efter tolv böcker, tröttnar du aldrig på Malin Fors?

? Jo… jag kan tröttna på hennes värld ibland, men aldrig på henne. Hon är så rik och komplex för mig så hon kan bli en projektionsyta för nästan vad som helst. Hon kan bära alla teman.

Av: Ellinor Skagegård
Foto: Thron Ullberg