Stefan Ahnhem: ”Det kan hända att Fabian Risk själv dör”

Motiv X är så sjukt spännande! En flyktingpojke hittas mördad, Risk utreder sin kollega under radarn, en rad händelser med rasistiska undertoner inträffar i staden och till råga på allt härjar en galning som låter ett tärningkast bestämma främmande människors öden. Hur fick du idén till handlingen?

– Idén om tärningen kom av en sån där ”sanning” eller ”naturlag” där man påstår att alla gärningar har ett motiv. Och hittar vi bara motivet kommer vi också hitta gärningsmannen. Det ifrågasatte jag lite… Tänk om det inte finns något motiv? Hur jobbar polisen om det inte finns några likheter mellan brotten? Om det i själva verket är en tärning som har bestämt allt?

Hur har skrivprocessen sett ut?

– Jag skriver alltid för hand första månaden. Jag sitter på kaféer och lyssnar på musik. Funderar och tittar på människor. Äter kakor och går upp i vikt. Och så försöker jag hitta ett tema. Jag börjar alltid skriva historian och där jag märker att jag behöver mer kunskap lägger jag mer research i efterhand, nästan i redigeringsfasen. Jag kan inte lägga flera dagar på research, då känner jag att jag inte har jobbat. Jag måste skriva.

Läs mer:  Allt du vill veta om Fabian Risk-serien

Vet du alltid vad som kommer hända eller är du ganska spontan i ditt skrivande?

– Ja, jag är ganska spontan och när jag väl börjar skriva kan det hända en massa saker. Ett exempel är utredningen av poliskollegan Molander. Jag har alltid vetat att han är en ful fisk, men inte hur det ska komma fram. I den här boken öppnar Risk en låda i ett skrivbord som tillhörde den bortgångna exkollegan Hugo Elvin. När han öppnar lådan visar det sig att Hugo har haft en egen utredning på Molander som Fabian tar över. Men det roliga är att jag hade med den lådan redan i första boken, Offer utan ansikte, när Fabian Risk börjar på den här polisstationen. Han fick hoppa in på semestern och fick då låna Hugos skrivbord som var bortrest. Jag skrev ett jättespännande kapitel om att han öppnade den och att den var fylld med spännande saker, men jag hade ingen aning om vad det var i lådan. Ingenting kändes bra. Så han bestämde sig för att stänga lådan utan att kolla igenom den. Min redaktör tyckte att det kapitlet skulle tas bort, men jag ville verkligen ha kvar det, trots att läsaren inte fick reda på något. När jag sedan skrev tredje boken, 18 grader minus, kom jag på vad det var i den där lådan.

Men wow, vilken grej!

– Jag visste inte varför det var så viktigt för mig att ha kvar scenen. Jag har ganska många sådana hemliga dörrar genom alla böcker, som jag inte har öppnat och gått in i än. Men de finns där, så att jag kan gå tillbaka och öppna dem om jag känner för det.

Det är imponerande att boken innehåll så många trådar och olika parallella spår – nästan ovanligt många för en kriminalroman?

– Ja, och jag tycker inte att det är så många som utnyttjar att det är just det en kriminalroman kan. Den kan ta en till olika platser och förgrena sig på oväntade sätt. Mina läsare har ju läst allt och för att förvåna och överraska dem måste man idag vara mer avancerad. Alla Netflix- och HBO-serier med långa historier och episkt berättande över flera säsonger  ställer också andra krav. Man vill ha en lika komplex värld även om det är en bok – med karaktärer och lager.

Det kändes faktiskt nästan mer som att kolla på en modern kriminalserie än att läsa en bok. Kan det kanske ha varit till hjälp att du har varit manusförfattare?

– Det tror jag absolut. Jag ser allt som en film framför mig. Hur ser det här ut? Sättet att klippa mellan olika scener. Det är liksom storytelling i sin essens.

Är det stor skillnad på att skriva filmmanus och att skriva en roman?

– I en film får man se det utifrån, som en fluga på väggen. I en bok är det som ett filter och vi får se saker genom den personen.
Det är också skönt att läsaren kan följa och lära känna en person utan att veta vem det är eller hur personen ser ut. Det är en helt ny verktygslåda som jag inte har haft tillgång till innan. Det får de fundera på när det ska filmatiseras.

Vänta nu. Ska böckerna filmatiseras?

– Det är inte helt green light än, men det är högst sannolikt. Tanken är att det ska bli en tv-serie med en säsong per bok och jag har två duktiga manusförfattare som jobbar på det.

Det vore ju fantastiskt! Men du, nu till den viktigaste frågan. Jag tror nämligen att vi är en del som är frustrerade över att den avslutas med en hel del lösa trådar och cliffhangers. När får vi svaren?

– I nästa bok. Det är lite extremt med cliffhangers i Motiv X eftersom det är en del av två. Nästa bok kommer att ta vid i samma sekund som Motiv X slutar och det kommer att bli ett avslut där.

Tack gode gud! Kan du berätta något mer om den boken?

– Jag vill inte avslöja för mycket, men den kommer i alla fall heta X sätt att dö och ni kommer som sagt att få era svar. Och en lite rolig sak är att om man kollar på ryggen på Motiv X finns det en liten detalj här. Det är ingen som tänker på det, men när den andra boken kommer och man ställer dem bredvid varandra kommer det att bli ett X.

Kan du berätta något mer om din, och Fabian Risks, framtid i övrigt?

– Jag tror att jag kommer fortsätta med Risk-serien, men det kan hända att jag gör uppehåll och skriver annat emellan. Och det kan hända att Fabian Risk själv dör. Då kommer det finnas andra som kan axla huvudrollen. Jag vill att mina läsare ska sitta osäkra, att de inte ska veta hur det kommer att gå. Den känslan att man läser utan airbag och flytväst tycker jag är bättre när det gäller spänning.

Tidigare böcker i Fabian Risk-serien

Offer utan ansikte

Den nionde graven

Arton grader minus